Det kan vara roligt, sorgligt eller bara riktigt pinsamt att läsa gamla dagböcker. Tyvärr är jag en sån som inte sparar på saker men en del fragment från min historia finns ändå kvar så här är ett utdrag ur mitt liv:

Juni 2001

Pratade med R igår. Det var längesen, hade saknat att prata med honom lite. Han är bra, fast grymt irriterande när han kommer igång med sitt psykologtjat. Det värsta är ju att han har rätt hela tiden. Oxå tjatar han på att jag ska upp till stockholm, men jag har ingen lust att åka dit just nu..... fast jag måste säga att det vore skitkul att träffa honom. Skulle han läsa det här skulle han väl bli så högfärdig att han inte visste till sig det lilla egot.

Juli 2001

Min kropp tycks leva sitt eget liv idag.
Vaknade upp på hotell, lyckades på något sätt ta mig hem alldeles av mig själv. Åka till stranden med la familia och allt detta utan att spy. Underligt

November 2001

Känner mig bedövad.
Som om jag närsomhelst kommer vakna upp ur min dimma.
Verkligheten kommer med ett knytnävsslag i magen på mig för att väcka mig ur min behagliga slummer där allt övertäckts med mjukt, rosa, romantiskt ludd.
men än är jag inte där. Fast jag bävar.....
Men än så länge kan jag drömma om ett underbart liv

Februari 2002

Dricker kaffe framför datorn och lyssnar på jämna snarkningar som kommer från sängen en bit bort.
Och känner mig lycklig

Mars 2002

Det finns inget att skriva
det händer inte så mycket nu
som om allting bara är en stor väntan
lugnet före stormen

September 2002

Lilla bebisen rör sig så det syns nu. Känns konstigt att veta att man har en levande varelse inuti kroppen. Bara sådär.... börjar fundera. Kan man tycka om någon så mycket som man inte har sett?

November 2002

Har bestämt mig nu för att jag ska börja plugga. Fast inte än.
Utan sen när bebisen har blivit lite större. Om ett år eller så. Det ska nog gå bra.
Vill verkligen inte jobba på posten resten av livet. Inte alls mer om jag tänker efter. Eller med nåt annat meningslöst skitjobb som knappt betalar levnadskostnaderna.
Har inte så höga krav. men uppskattning för vad man gör är viktigt. Och att trivas såklart.
Fast det är nog allra viktigast att trivas med livet. Då är det inte lika hemskt att jobba på posten. Eller nån annanstans.

Januari 2003

Det kändes ungefär som att bajsa ut ett bowlingklot kan jag säga och ondare har jag nog aldrig haft i hela mitt liv. Jag var säker på att jag skulle gå sönder, och mellan krystvärkarna gnydde jag att jag ville gå på toaletten och att jag ville sova vilket ju var alldeles omöjligt

Nu orkar jag inte rota mer i mitt förflutna. Återkommer kanske senare med fortsättningen...