Så var man korad. Tävlingen bestod av att tillbringa en skön stund på badplatsen med en hyperaktiv 2,5 åring.

 I tanken kanske det inte låter så farligt. Varma lata sommaragar vid vattnet, liggandes på en filt med barnet badandes i strandkanten. Men verkligheten har ju en förmåga att överträffa dikten.

I verkligheten hamnade jag i helvetet i sommartappning.Tsentals skrikande barn (varav ett var mitt) grumligt vatten och känslan av att kliva omkring i bajs (och det är mycket möjligt att så var fallet eftersom vattnet var så grumligt så det inte gick att se vad som låg på botten). Och över hela idyllen kretsade fiskmåsarna.

Ok, det var ganska skönt att stå med vatten upp till knäna efter en svettig dag på jobbet men när längtan efter att lägga sig ner på filten blir för stark och den som bestämmer är en liten jävla ettrig unge som säger nej till vilket förslag man än kommer med då blir det nästan outhärdligt. Det är som att stå i öknen med ett glas vatten inlåst i en glasbur mit framför ögonen. Paradiset var rätt nära men ändå helt ouppnåeligt.

En bra mamma lämnar inte sitt barn vind för våg i vattnet och lägger sig på filten, särskilt inte om barnet varken kan simma eller är rädd för att hamna under vattnet utan mer än gärna hoppar från bryggan ändå. Och inte heller jag har sjunkit så lågt, men tanken slog mig.

En bra mamma är en mamma som med glädje går ner till badplatsen och ser fram emot det.

Det gör inte jag. Aldrig mer! var dagens löfte till mig själv. Och av hänsyn till både mig och barnet är det ett löfte som bör hållas.

När vi sen gick hem (vilken befrielse!) passerade jag mängder med bruna, slanka, unga tjejer utan tillstymmelse till hängbröst eller post-graviditets-mage. De smorde in sig med solkräm, läste veckotidningar och lyssnade på musik, rökte marlboro lights (säkert utan tanke på att det en dag kan ge tråkiga bieffekter) och såg ut att ha det allmänt skönt. Och först och främst, de hade inga snoriga, tjuriga, nej-sägande ungar att vaka över. I det ögonblicket kände jag att jag skulle kunna ge vad som helst för att få vara en av dem.

Och sen blev jag krönt. Sveriges sämsta mamma 2005 är jag.