Tankar på barn

Jo jag måste erkänna att de kommer och går lite ibland, fast kanske mer och mer sällan. Det skrämmer mig lite. även om jag inte riktigt vill erkänna det så tror jag att det är bra med syskon, fast sånt kan man ju inte veta i förväg. Men om L nu skulle få ett syskon så vill jag att det inte ska vara alltför stor åldersskillnad, max 5 år. Och nu är hon ju 2,5 så tiden går fort.

 

Hm, så kommer vi tillbaka till kärnpunkten, fler barn eller inte fler barn? Att kunna planera känns nästan som en börda, när uppenbarar sig egentligen det perfekta tillfället? Och finns det egentligen något sådant?

Och varför riskera att rasera allt vi byggt upp för att skaffa ett till barn? Nu när det börjar ordna sig och flyta på och jag inte längre känner mig totalt bunden till hemmet, ska vi börja om från början då??

Men samtidigt käns det sorgligt att veta att jag aldrig mer kommer få uppleva en graviditet, eller att föda barn, aldrig mer ha en liten liten bebis.

Och vissa dagar funderar jag på om det överhuvudtaget går att ta hand om mer än ett barn med förståndet i behåll, fast de dagarna har också blivit färre på sistone.

Man kanske inte ska tänka så mycket?


Kommentarer
Postat av: Mattisgabrielle

I see first time your site guys. I like you :)

2009-03-11 @ 08:07:03
URL: http://mattisgabrielle.20six.fr

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0