Jag trodde faktiskt inte att jag skulle kunna lyssna sönder Moneybrothers to die alone men nu är det minsann inte långt därifrån.
Jag var ju i Halmstad förra helgen och i min (uråldriga) mp3 spelare finns bara plats för tre album. Jag hade lite bråttom innan jag skulle iväg så valet föll på Timbuktus senaste och två av Moneybrother. Glömde förstås ta med mig kabel så jag kunde inte byta musik hemma hos mina föräldrar, resultatet blev alltså att jag på tåget hela vägen ner och hela vägen hem lyssnade på dessa tre album. Med en liten övervikt på to die alone.
Den är fortfarande bra, annat kan jag inte säga, men jag känner att jag håller på och glida in i nån slags Moneybrother psykos och trots att jag inte har min mp3 på mig så tycker jag mig höra stråkar och tromboner i bakgrunden när jag traskar omkring i skolan. Creepy.
Dags för avgiftning tror jag...