Confessions
Jag är helt värdelös som journalist. Och det säger jag inte för att jag tycker synd om mig själv eller behöver lite uppmuntran. Det är bara ett konstaterande.
Jag tycker inte det här är kul, spännande eller ett dugg intressant. Jag vet inte i vilken ända jag ska börja när jag vill få reda på nånting, jag har sjukt svårt för att intervjua folk och det tar mig oändligt lång tid att skriva ihop en läsbar text.
Jag längtar mest tills jag får gå hem.
Jag är inte bitter eller ledsen eller så, mest irriterad för att jag inte kunde komma på det tidigare. Nu har jag ju slängt ut massor med pengar på en utbildning som tog mig nån annanstans än dit jag ville.
Jag har iallafall inte svårt att komma på idéer, bara att genomföra dem.
Oj vad jag känner igen mig. En utbildning och otrevliga lån men inte den rätta. Jag litar dock på att jag kommer att hitta någonting som passar mig och det gör säkert du också.
A
Jag tycker att du är jätte duktig på att skriva. Men du kanske helt enkelt vill skriva om sånt som du själv väljer??
Jobbigt att ändra sig, jag tror att det är vanligt.
Man lever en gång, gör det DU vill. Lättare sagt än gjort.
Kram.
Häba. Det kommer nya tider. Bara att bita ihop :) /Kursaren Johannes
du skall se att det kommer att bli bättre sen.
Tänk när det är DU som bestämmer vem/vad su skall intervjue/skriva om... du kanske måste komma på det först? sen lossnar det säkert :-)
Snart ser du ljuset i tunneln ha-ha
Du ska väl bli affärskvinnan som gjorde stora pengar på Slummer? Så småningom behöver du knappast skriva själv, utan kan sitta och räkna pengar och dela ut uppdrag åt andra. Eller :)
Jag tycker att du är grym. Men jag förstår vad du menar, att intervjua folk, att träffa folk för första gången och få ur något vettigt ur dem, det är skitläskigt. Men vad vore poängen om det inte vore svårt och läskigt i början? Hur kul vore det om du redan var fullfjädrar stjärnjournalist? Vad skulle du då göra resten av ditt yrkesliv?
Kan det inte vara så att nu när du har gått färdigt utbildningen så kanske du inte tycker det är lika kul längre eftersom den sätter "galler" i skallen på dig om hur saker ska skrivas?
Bara en tanke...
Tack alla för kommentarer. Grejen är just att jag inte vet om jag verkligen vill det här. Det är det som känns frustrerande och jobbigt. Eller det kanske är lite jobbigt att jag känner att jag är så dålig på det också, men just det går nog över.
(har inte kunnat kommentera på kvällstid på flera dagar)
Jag förstår precis hur du menar, jag hade också såna tankar när jag pluggade. Ibland kunde jag få värsta brytet och undra om jag var helt dum i huvudet som ens en gång pluggade journalistik.
Men någonstans långt där inne så visst jag ändå att det var rätt. Om du inte har den känslan -så kanske det är så att journalistik inte är det som är rätt för dig :(
Du är jätte duktig att skriva, du skriver rakt, ärligt och engagerande. Och det kanske bara handlar om att du kanske just nu -inte skriver om det som engagerar dig mest .....
När jag pluggade så var det en skitduktig tjej i min klass som ville hoppa av. Hon tyckte att hon var för hårt styrd, och inte fick skriva om det hon ville. Vi pratade en hel del om det, och det slutade med att hon fortsatte. Ibland är det verkligen pissigt att plugga/ha journalistpraktik, men när du står där och är klar, då kommer du att upptäcka att allt var värt det.
PROMISE ;)
Kämpa på nu vännen!
*kram*
tack Mocca, det värmer. Jag hade nog mest en dålig dag för nu känns det bättre med praktiken igen. Jag kanske bara har för stora krav på mig själv ibland
Keep up the good work.
