kaffe-bitchen

Jag kan nog säga att jag aldrig har längtat så mycket efter kaffe som just nu. Det är nästan så att jag hade kaffe2kunnat hälla varmt vatten från kranen rakt ner i kaffeburken och skakat om. Är det ett beroende? Nääää... (förnekelse).

Men efter en dags släpande på den där JÄVLA postcykeln genom flera kilometer oplogade vägar har man rätt att vara lite kinkig tycker jag. Vem fan är det som är ansvarig för snöröjningen i den här kommunen? *muttrar*

Jag tror förresten att alla människor skulle må bra av lite kroppsarbete. Inte varje dag hela livet men ett par dar i veckan tror jag skulle vara nyttigt för de flesta.
Det är en ganska skön känsla när man slutat att förbanna snöplogarna som inte kommer, folk med trasiga brevlådor och såna som ställer soptunnan precis framför brevlådan. För på något sätt tar man ju sig igenom det ändå. Och när man kommer hem till värmen är det en obeskrivlig lättnad.
Att jobba på posten de dagar det är riktigt hemskt är lite som en utmaning, som att springa ett maraton ungefär. Jag kan inte hjälpa att jag är lite stolt när jag har genomlidit en dag och faktiskt delat ut posten trots 100 tankar om att lämna den i närmsta snödriva.

Och alltid är det nån snäll människa som kommer med ett uppmuntrande ord om hur duktiga vi brevbärare är som sliter och sliter i alla väder. Ett kollektivt tack till alla söta gummor och gubbar (för det är mest sådana som kommenterar) för alla uppmuntrande ord : )


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0