Så kan väl mitt humör beskrivas. Ena dagen frid och fröjd andra dagen känns det som om allt är skräp.
Idag är inte en av de bättre dagarna. Har inte läst nåt (utom uppsatserna som ska ventileras men det var en ren plåga) och nu blir jag stressad av att A sitter bredvid mig och söker jobb.
Jag är helt övertygad om att hon kommer få ett bra, roligt och stimulerande jobb eftersom hon är ung, snygg 21 år utan barn. Jag däremot lär bli en av de där arbetslösa akademikerna man läser om.

Det var dagens självömkan. Dags att rycka upp sig kanske?