Jag känner mig som en supermamma (frigjord, feministisk, smart, kunnig...) när jag skickar lillskrutt till dagis i kläder som inte är ett dugg färgkoordinerade.

Idag fick det bli blå byxor, lila strumpor, röd och vitrandig tröja och rosa fleecejacka.

De dagarna hon kommer till dagis i supermatchande rosa manchesterjeans, rosa och vitrandig tröja, rosablommiga strumpor och tofsar i håret känner jag mig som en gammal kvarleva från 50-talet.

men jag är ju samma person fortfarande, eller? Tänk att det ska vara så svårt att bortse från omgivningens förväntningar... jag gillar rrrrrrrosa.

Nu ska vi gå till dagis