Ibland känns det som om hela livet går ut på att konsumera saker.
När jag tänker så blir jag lite deprimerad. Funderar lite över konsumtionens bieffekter som nedskräpning, miljöförstöring och växthuseffekten. Det är sorgligt.
Samtidigt har vi byggt upp vårt samhälle på ett sätt som gör att vi måste konsumera för att klara oss. Ingen konsumtion = ingen tillväxt = inga pengar för den lilla människan. Utan pengar är det svårt att överleva, åtminstone känns det så.
vem i hela världen har bestämt att enda vägen till allmän välfärd ska vara att öka och öka och öka sin konsumtion? jag tycker det är urbota korkat.
Samtidigt så blir jag ju glad av mina saker, det är inget att hymla om. jag gillar känslan av nya snygga kläder, och jag gillar att bo i ett vackert hem. Det är när man börjar fundera på konsekvenserna av sin egen njutning som njutningen får en lite bitter eftersmak. Det borde gå att konsumera smartare, eller?

Vi är förresten på jakt efter ett nytt kök...