Söka jobb

Jag tycker inte om att söka jobb. Jobbsökandet får mig att känna mig liten och obetydlig. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker peppa mig själv och säga att jag är bra (för det är jag, jag är jäkligt bra på nästan allt jag gör.... utom brevbäreriet) utan jag ser det alltid ur en arbetsgivarsynvinkel.

Idag hade jag fått mail från Moccas favorittidning (he he) eftersom jag sökte extrajobb där. Ett jobb som verkar som klippt och skuret för mig eftersom det handlar om att göra såna saker som jag tycker är kul, (Förmodligen mest redigering). Men han som skrev ville veta mer om mig, om jag hade någon tidigare erfarenhet av av jobba påen tidningsredaktion, hur gammal jag var och vad jag har jobbat med innan.

Jag svarade på frågorna efter bästa förmåga så nu känns det rätt kört med det där jobbet.

Det de söker är en 18-åring med erfarenhet. Inte en 27-årig småbarnsmamma utan erfarenhet (erfarenheter har jag, i mängder men inte den sorten som räknas). Att jag har jobbat på McDonalds, i hemtjänsten, i möbelaffär och som brevbärare känns mer som en belastning än meriterande faktiskt... nästa gång ska jag ljuga och säga att jag  är 22 och har stor erfarenhet av redaktionellt arbete. Nån som vill ställa upp som fejkreferens?


Kommentarer
Postat av: Danne

De söker alltid folk som tycks ha gått ur högskolan vid en ålder av 16 år!

2006-01-20 @ 19:55:04
URL: http://dustyrogers.blogg.se
Postat av: Mocca

Japp! Maila vad jag ska säga, så ska det nog fixa sig :) Det var på Expressen va? *S*

2006-01-20 @ 21:29:47
URL: http://mocca.blogg.se
Postat av: Darkangel

Jag ställer självklart upp som en fejkreferens.:)

Jag är otroligt trovärdig i telefon. Och i verkligheten också. Fattar fortfarande inte att jag fick jobb som lärare, för vuxna, efter min långa sjukskrivningsperiod.
Dom älskade mig!

VAB är arbetsgivare livrädda för! Som ett litet tips.

Klart att det här går bra!
Du kommer att fixa bästa jobbet!

Arbetsgivarens åsikter är verkligen "underbara" att höra. För jag fick verkligen höra allt när jag reste med min chef. Där satt jag som facklig förhandlare på jobbet och fick höra alla smaskiga nyheter direkt från högsta cheferna. Vete fan hur dom tänkte. Men jag var ju så lojal (läs dum!) att jag teg.

2006-01-21 @ 00:35:28
URL: http://pyret.blogg.se/
Postat av: Anna

Det sjuka är ju att jag aldrig VABar, min sambo är jämt hemma med sjukt barn (eftersom han vill och ändå alltid blir smittad, jag blir aldrig smittad) men det spelar ingen roll. Kommer det fram att jag har barn (vilket borde vara en merit, snacka om ansvarstagande) så hamnar jag i suspekta-personer-högen...

2006-01-21 @ 09:52:21
URL: http://litenoettrig.blogg.se
Postat av: Darkangel

Jajamen det stämmer bra det du skrev om VAB och kvinnor.
Det spelar ingen större roll om en man har små barn. Man förutsätter att han kommer till jobbet och inte VABar.
Det är sjukt! I mer än en bemärkelse.

2006-01-21 @ 18:07:01
URL: http://pyret.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0