Projektledare finnes

tar en liten pluggpaus och passar på att blogga lite samtidigt som jag käkar spagetti med tomatsås och ost (jävligt onyttigt jag vet men min hjärna skriker: kolhydrater!)
Fortfarande känns uppsatsen långt utom räckhåll även om jag just nu håller på och plöjer en massa intressant litteratur om radikalisering, studentuppror, det privatas politisering etc, etc. Frågan är hur jag ska lyckas knyta ihop det med musikrörelsen till slut... ja, ja, det löser sig.

Det känns ganska skönt att begrava sig i böcker och slippa tänka på framtiden. Så fort jag börjar tänka på vad som kommer efter examen får jag en tung klump i magen och ångesten smyger sig på.
Hur i hela helvete ska jag kunna få ett jobb?

Jag är ingen journalist, kommer aldrig bli någon journalist och även om jag skulle kalla mig det finns det tusentals människor som är mycket bättre på det de gör än jag någonsin kommer kunna bli.

Jag gillar inte att skriva, så är det bara. Samtidigt är det som om journalistiken har någon konstig makt över mig. Jag kan liksom inte ge upp drömmarna på vad det nu är jag vill göra. Men inte är det skriva jag vill göra iallafall.
Jag tycker att journalistik i den formen jag vanligtvis tar del av den (tidningar, aftonbladet.se och allehanda TV-program) är dum, ytlig och inte har någon som helst kontakt med den verklighet jag lever i. Är det verkligen det jag själv vill hålla på med?

Samtidigt känns det som om det är för sent för att ändra inriktning. Jag har en och en halv termins studier kvar sen är jag färdig. Att leva på CSN resten av livet är inget jag vill heller. Alternativet att jobba kvar på Posten för en oöverskådlig framtid känns ungefär lika lockande som att skriva in sig på psyket resten av livet.

Jag får väl hoppas på webbprojektet tills vidare. Om inte annat så är det jävligt kul, nånting jag ser fram emot och inte tänker på bara som ett måste eller en börda. Kanske kan jag råka slinka in på det berömda bananskalet nånstans? Känns som om det borde vara min tur snart. Fast lyckan är nog inte särskilt vänligt inställd till cyniska och negativa typer som jag.

Projektledare finnes, skicka iväg ett mail så kommer jag på stört

Kommentarer
Postat av: Emma

hoho. tänk att exakt sådär satt jag och tänkte igår... denna termin kvar, sen då? Ångesten kommer krypande...

2006-03-07 @ 12:47:14
URL: http://phaenna.blogg.se
Postat av: Linnea

Du e inte ensam Anna! Jag har två hela terminer kvar och jag är också orolig, jag blir ju för h-vete inget när jag är klar heller.. :(
Ge mig ett bananskal också! eller en räkmacka!

2006-03-07 @ 14:03:17
URL: http://lellelii.blogg.se
Postat av: Lotta

Förstår vad du menar. Vet inte heller vad jag skall bli när jag blir stor... Ena stunden vill jag uppfinna hjulet en gång till (dvs, bli bra på något, komma på nåt eget, och bli berömd), nästa stund kan jag tänka mig att jobba på ICA och vara nöjd med det. Men för det mesta vill jag uppfinna hjulet... :-)
Just nu är jag bara glad om jag får ett jobb, för ovisshet gör mig nipprig och gör det svårt för mig att njuta av att vara hemma med mina knoddar. Men så dyker det dåliga samvetet upp... Vem skulle vilja anställa mig? Jag är ju inte bättre än nån annan, osv, osv.
Lycka till med bananskalet!

2006-03-07 @ 15:18:31
URL: http://ace.blogg.se
Postat av: therése

Är också journalistkstudent och involverad i ett webbprojekt, liksom under journalistikens spell. Samma kanske? :)

2006-03-07 @ 16:16:38
URL: http://theresetexterar.webblogg.se
Postat av: Mocca

Jag vet ju hur det känns. Ibland förbannar jag den dagen jag satte min fot på lokalstationen, eftersom att jag blev fast. Ibland önskar jag att jag kunde nöja mig med mindre, att jag inte var så fast i att uppnå mina journlistiska mål. Men det skulle antagligen sluta där du också känner att du hamnar om du inte får jobba med journlistik.

Sitter desperat och försöker hitta nya vägar, nya dörrar att sparka in, letar också efter det där j* bananskalet igen.

Men du, Anna -du klarar det! Du är stark, en riktig kämpe och fighter! Du kommer att uppnå dina mål, jag vet det! Det vet du också! Du kommer att bli en BRA journalist, oavsett vilka vägar du väljer att ta!
Kämpa på!
*kram*

2006-03-07 @ 16:22:19
URL: http://mocca.blogg.se
Postat av: Danne

Det finns ju tv och radiojounalister också. Du kanske ska satsa på något reporter-gig?

2006-03-07 @ 17:54:04
URL: http://writers-edge.blogspot.com
Postat av: Stina

Åh webbprojektet kommer att bli vårt lilla skötebarn. Jag tänker på det hela tiden och myser. det kommer bli så jäkla bra. Glöm inte bort att vi ska ses hemma hos mig nästa helg.

2006-03-07 @ 20:37:23
URL: http://girle.blogg.se
Postat av: Anna

svarar Stina:
nej, men jag var tvungen att fråga Jenny om vilken dag det var vi hade bestämt. Vi kanske ska bestämma tid för nästa möte i början av kvällen nästa gång *s*

2006-03-08 @ 06:52:39
URL: http://litenoettrig.blogg.se
Postat av: Anna

svarar Danne:
jo tanken har slagit mig

therese:
nej det är inte samma projekt :)

Mocca:
tack för stödet, det verkar vara lättare att tro på någon annan än sig själv ;)

Lotta:
jag tror det dåliga samvetet är en kvinnlig förbannelse. Tänk: jag är itne sämre än någon annan istället! (lättare sagt än gjort)

Linnea:
visst är det stressande? Men det löser sig säkert för dig också.

Phaenna:
Den där jävla ångesten! Bättre att låtsas som ingenting tycker jag :)

2006-03-08 @ 07:30:50
URL: http://litenoettrig.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0