Samsova. Nej tack!
Dottern har på sista tiden vandrat rätt mycket i sömnen och hamnat i vår säng ganska många nätter. Och jag kan säga att skillnaden mellan hur utsövd jag känner mig idag när hon sovit i sin egen säng och andra dagar när jag vaknat balanserandes på sängkanten, likstel i kroppen, är milsvid.
Men hur gör de som har flera barn?...och samsover?
Har de en jäääättestor säng? Eller vänjer man sig efter ett tag vid att sova som packade sillar? Och när har de sex?
Nä, jag är iallafall glad att skruttan sov i egen säng från början, och nu sover i eget rum. Jag är nog inte så mycket för kollektiv ändå om man tänker efter...
Jag håller med dig! Vi försöker att alltid lägga över Didrik i sin egen säng, men ibland under amningspassen på natten somnar jag före han har ätit klart, så då får han sig en sovstund hos oss i alla fall ;) Men vi ska inte göra det till en vana. Jag menar, vi har ju faktiskt ett liv jag och M också, fast vi har barn nu. Hur ska man kunna vårda den relationen med en bebis emellan sig i sängen??
Är samsovning inne nu?!!? Det har jag missat helt. Det kan ju inte vara bra för någon. Mina barn sover i egen säng och de gånger de kommer in i vår säng, är det precis som du skriver, en väldig skillnad på hur utvilad man är dagen efter.
allvarligt talat så är det NATURLIGT för barnen att få närhet även under natten. Ska det verkligen få spela roll om du/ni som vuxen kanske är lite trött på dagen. Det borde handla om vad som är bäst för barnen. Om de vill sova själva och om de mådde bra av det sulle de aldrig i livet komma in till er på natten och de skulle visa ovilja till samsovning. Skjut inte barnen ifrån er av egoistiska skäl. Barnen sover i eget rum när de är mogna. Ni kommer inte ha kvar dem mellan er som tonåringar. Får de växa upp i en trygg miljö som små kommer de tryggt somna i egen säng när de är mogna. Utan besvärliga sovrutinen,skrik, tjat och natt-tassande.
