Jag och Jonas Hallberg

Ibland (typ idag) undrar jag om de sista kvarlevande människorna på jorden kommer vara jag och Jonas Hallberg.
16122-503

Tanken slog mig idag när jag var ute och cyklade med posten. Som vanligt lyssnade jag på radion och just idag lyckades jag pricka in spanarna. För den som inte har lyssnat på programmet kan jag bara rekommendera det. Det är lite smålustigt, humoristiskt med många ordvitsar och ibland en gnutta samhällskritik.
Då kom jag att tänka på att jag brukade lyssna på spanarna i min tidiga ungdom. När min mamma eller pappa körde mig till ridskolan nån gång i slutet på 80-talet räckte själva bilfärden alltid lika länge som programmet, och gjorde den inte det satt jag kvar i bilen tills det var klart. Jag har för mig att jag tyckte att Jonas Hallberg var lika mysig på den tiden som jag tycker nu.

Men det var ju mer än 15 år sedan! Shit! Har inte världen förändrats sedan dess? Har jag inte utvecklats mer sedan 12-års åldern? Är livet inte mer än såhär? Spanarna på fredageftermiddagarna, år ut och år in...

Jag vet inte vart jag vill komma, men jag börjar väl bli gammal antar jag

Kommentarer
Postat av: Annelie

Haha, vad roligt! Det var hur länge sedan som helst jag lyssnare på Spanarnas uppfriskande iakttagelser. Måste börja lyssna mer på radio.

2006-10-20 @ 21:23:37
URL: http://tensta.blogg.se
Postat av: En liten tant

Oj, vad jag skrattar.
Tommy Körberg har en låt som handlar om detta. "Is that all there is" frågar han sig i slutet av varje vers.

2006-10-21 @ 21:32:33
URL: http://tant.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0