Lördag
Kanske kan ha något att göra med drömmen jag drömde inatt.
Jag drömde att jag fick sparken från mitt jobb (fast min chef var en kvinna) för att jag inte var tillräckligt engagerad, motiverad och duktig. Och det är ju så jag känner mig. Som om jag bara glider runt där utan mål. Jag får en liten klump i magen på morgonen när jag ska dit. Och jag vet att jag inte kommer få mycket gjort den dagen heller.... känns som att vara i nån slags vakum. Jag kanske inte ska vara reporter?
Det känns tungt eftersom jag ju faktiskt har fått mitt drömjobb på sätt och vis. Fast drömjobbet visade sig vara något annat. Och jag känner n ån slags skyldighet över att vara en av de få i min klass som fått jobb direkt efter utbildningen. Samtidigt som jag förmodligen tillhör de sämsta journalisterna i den skaran.
Jag borde väl ägna min energi åt att söka andra jobb, men det känns meningslöst. man kan väl inte ha samma tur två gånger i rad? Och vad vill jag göra? mer, jag vill göra mer, och snabbare... jag måste ha fullt upp hela tiden för att få något gjort. Att sitta och vänta på att saker ska hända är inte riktigt min grej.
Jag orkar inte. jag skulle ha stannat kvar som brevbärare. Det ställer inga krav... men å andra sidan hatade jag det jobbet *s*
*nynnar* "aldrig nöjd...jag blir aldrig nöjd..."
Ett: Du är inte en av de sämsta studenterna i klassen, snarare någon av de bästa. Förmodligen topp tre, om inte mer.
Två: Du ska inte ha dåligt samvete om du inte trivs bara för att du är en av få som fått jobb. Sluta om du inte gillar det, livet är alldeles för kort för att ha tråkigt!
Ps. Schlagern har mig i sitt grepp. Jag har tom skrivit poängschema för hela familjen, så att vi alla kan ge bidragen egna poäng. Hihi.
Bamsekram
hi hi, tack för peppen, du är för söt. Jag håller på och kollar runt efter en del jobb. Berättar mer när jag har formulerat ihop en fin ansökan ;)
Visst är det jobbigt och gå och vänta på att någon ska komma på en med att man bara är helt vanlig och inte alls så där bra och superspeciell som man har utgett sig för att vara? Fniss. Vet precis hur det känns. Men vet du vad? Jag är rätt så säker på att det bara är nojja. Du förtjänar säkert drömjobbet... Men om drömjobbet inte känns bra så sök nåt annat. Drömjobbet var kanske egentligen nåt helt annat.
Visst är det jobbigt och gå och vänta på att någon ska komma på en med att man bara är helt vanlig och inte alls så där bra och superspeciell som man har utgett sig för att vara? Fniss. Vet precis hur det känns. Men vet du vad? Jag är rätt så säker på att det bara är nojja. Du förtjänar säkert drömjobbet... Men om drömjobbet inte känns bra så sök nåt annat. Drömjobbet var kanske egentligen nåt helt annat.
Det klart att du ska fortsätta att leta efter drömjobbet. Och tänk på att det är alltid lättare att få ett jobb, när man redan har ett jobb. Speciellt i journalistbranchen.
Och Anna, du måste lova mig att sluta och såga dig själv så där. Du är en grym journalist! Du är smart, välformulerad och har känsla för det du skriver. Kom igen nu tjejen -sök ett nytt jobb, om du inte trivs, sluta inte att jaga din dröm!
Okej ;)
*kram*
btw: lite skäll får du dock -PINGA!!! ;)
