Liten och ettrig

Nej jag såg ingen melodifestival igår. Noterade bara trött att filmerna på trean och fyran lägligt hade flyttats fram en halvtimme för att inte konkurrera med detta gigantiska jippo som nu kommer hålla mediesverige i ett stadigt grepp de närmaste månaderna.
Jag får en stark känsla av kejsarens nya kläder. What´s the fuzz about?

Iallafall som kom jag på en strålande idé. I år ska jag aktivt välja bort melodifestivalen, och så får vi se hur lång tid det går innan jag på något sätt ändå får reda på detaljerna om vem som vann, vilken som var bästa låten, vad folk hade på sig och om det har inträffat några skandaler.

Fast jag gissar att min melodifestivaloskuld knappast överlever helgen...

_{^{(notera att jag inte tänker kategorisera detta inlägg under musik)}}

...eller, what´s all the fuzz about?



Cecilia Stegö Chiló har det så svajigt på kulturministerposten att jag tycker synd om henne. Vad är det egentligen hon har gjort?

Förutom att hon har dålig koll på vad kulturministrar egentligen ska syssla med (men det är väl sånt man har politiskt sakkunniga till?) så har hon struntat i att betala TV-licens, något jag själv gjort i ett antal år innan jag blev vuxen och började gilla Public Service. Nu är jag SVT-kramare som helst lyssnar på P1 men det hör kanske inte hit.

Vem blir upprörd och varför?

Med tanke på att hon levt ett antal år i tankebubblan tankesmedjan Timbro så vore det väl egentligen mer underligt om hon faktiskt hade betalt TV-licens. Det vore ungefär som att kräva att Piratpartiets språkrör skulle handla sin musik på Mega-store. Fullkomligt absurt!
Att inte betala TV-licens måste ju vara en ideologisk markering för henne, och en fullkomligt logisk sådan.

Inte heller är det väl speciellt uppseendeväckande att Reinfeldt valt henne till Kulturminister. Man kan tycka att det vore som att sätta en vegan att bossa över Sveriges köttfabrikanter, men gillar man inte kött så gör man inte. Cecilia Stegö Chiló är nyliberal så det skriker om det, men herregud, hon är väl inte värre än den mest blygsamme MUFare.

Den som fått för sig att "nya" moderaterna är mer välvilligt inställd till statligt kulturstöd och public service än de gamla kan tänka om, och den som blir upprörd över att så inte är fallet har uppenbarligen röstat på fel parti i det senaste valet.

Jag är ruskigt nära att utbrista i ett självbelåtet... vad var det jag sa.

Har tillbringat morgonen med att kolla på Grand Designs på Discovery. När jag skaffar digitalbox kommer jag beställa alla varianter som finns av Discovery. De flesta av mina favoritprogram går ju faktiskt där.

Jag älskar att se program som Orange county choppers och American hot rods - där får man följa bygget av motorcyklar eller bilar. Grand Design är ett nytt favoritprogram som jag precis upptäckt, där följer man familjet som bygger stora hus.

Uppräkningen kan bli lång. Mythbusters, ett annat favvoprogram som lätt skulle kunna göras i en svensk version. Eller programmet på en amerikansk akutmottagning - det är helt underbart! (fast lite läskigt när man får se knivar instuckna i huvuden och liknande). Det finns även en serie där man får följa arbetare på farliga projekt som att bygga oljeriggar eller när de byggde Turning Torso i Malmö.

Jag älskar helt enkelt reality-TV i sin renaste form. Dokumentärer och Infotainment. Jag vill ha MER sånt i svensk TV och SVT har ju redan ett försprång på den fronten så jag fattar helt enkelt inte varför de har bestämt sig för att satsa mer på drama och mindre på samhälle och dokumentärer?? Vem fan vill ha drama när verkligheten överträffar dikten med hästlängder?

Det bästa programmet i år var väl ändå dokumentären "Sheriffen i Ryd", jag älskade den! För att inte tala om Uppdrag Granskning som borde få bra mycket mer utrymme.
En eloge också till Musikbyrån som är sveriges bästa musikprogram. SVT är hittills den enda kanal som sänt alla de bra musikdokumentärer som verkar sprutas ut från brittiska BBC. Den om Soulens historia var lysande, liksom reggaedokumentären som gick i tre delar, och den om Bob Marleys liv.

Ok, jag erkänner, jag är en riktig TV junkie, men förhoppningsvis lär ju mitt TV-beroende minska drastiskt om tablån går mot en mer homogen inriktning mot töntiga dramaserier och fredagsnöjen. Jag kräks verkligen på familjeunderhållning *kräk*.

Varför, varför, varför gör ni inte det ni är bra på Svt??

All osorterad propaganda som bara väller över en genom medierna känns klibbig, trist och sunkig.
Vad sysslar de med egentligen? Förutom att fila på sin retorik?
Finns det någon som sagt något vettigt och/eller intressant genom den här valrörelsen? Något som inte skrivits ner fem månader innan?

Tittade lite på partiledardebatten häromdan och det kändes mest som en riktigt dålig såpa. För det första borde man inte få kalla det debatt när det enda de gör är att tala förbi varandra. Persson hade sin retorik och Reinfeldt sin. Sen hjälper det liksom inte att de är hårda i tonen och säger DU tycker... till varandra hela tiden, när det ändå bara är skådespel. För mig framstår de (liksom alla andra representanter för olika partier) som karikatyrer, marionettdockor i en illa regisserad teater.

Jag vet vad jag ska rösta på, det har jag nog vetat sedan länge. Men de som inte vet, hur gör de?
Jag lyssnade bara en kvart på partiledarpladdret innan jag slog över till något mer intressant (förmodligen idol?) men det som slog mig var

A - Göran Persson sa inte mycket om sossarnas politik utan använde sin tid åt att måla upp en skräckbild av hur det skulle komma att se ut om de borgerliga fick styra

B - Fredrik Reinfeldt kunde inte förklara hur det skulle bli fler jobb om man sänker ersättningarna till arbetslösa och sjukskrivna (och eftersom fler jobb är i princip det enda alliansen pratar om så är det ju en ganska viktig fråga)

Min personliga tanke är att oavsett om man röstar höger eller vänster så blir skillnaden för de allra flesta väldigt liten. Ökade kostnader på ett område kommer följas av minskade kostnader på ett annat, och så är vi tillbaka där vi startade.

Jag har svårt att se hur politik skulle kunna lösa problem som otrygghet, segregation och frustration, sådana problem kan bara människor lösa. Och människor är nog det vi har sett minst av i den här valrörelsen.

För att visa att jag faktiskt bryr mig om vad som händer i sverige och inte bara tänker på musik och mitt (ickeexisterande) klädkonto, kommer här en liten summering av dagens mest intressanta nyheter...

Dagens hoppsan! :

Det var visst en groda som slank ur Reinfeldts mun igår (d´oh!). Klart moderaterna inte vill ta pengar från de fattiga och ge till de rika. Nya moderaterna är ju Sveriges nya arbetarparti. Och först att gå med är väl Ebba von Sydow?

Dagens lyckligaste:

Måste vara Ahmed Yusuf som äntligen blivit friad från terroristmisstankarna. Eller, vad var han egentligen anklagad för? Ett fett skadestånd borde vara på sin plats, men alla medel är tillåtna i jakten på terroristerna va?
Jag skulle iallafall vilja skicka en stor tårta och en massa kramar till Ahmed Yusuf. Grattis, eller vad säger man?

Dagens motvallskärring:

Masoud Kamali som vill lägga ner integrationsverket. En stående ovation från mig. Men kritiken lär ju bli skoningslös...

Vem har rätt och vem har fel?
Vem kan sova gott om nätterna och motivera dödandet av oskyldiga civila för den goda sakens skull?
När de svenska turisterna är evakuerade från krigsområdet kan vi skita i eländet och låta saken ha sin gång, eller hur? Bara det inte kommer hit några fler flyktingar som börjar snylta på vår heliga välfärd.
_{^{Länge leve demokratin! Tjoho...}}

En av de (få) fördelarna med att jobba på posten är att det ganska ofta kommer tidningar som saknar adress, de kan man då sno med sig hem.
Igår hittade jag en hennes, det följde t om med en bok som jag läste igår i sängen. Men det var nog den sämste tidning jag läst i hela mitt liv! Pinsamt dålig var den. Artiklarna kändes som om de var skrivna för någon skoltidning på högstadiet (även om jag själv gillar folk som bryter mot hur det ska vara, men det där vara bara kasst).

Den allra största delen av innehållet utgjordes av smånotiser, typ "den här fuktkrämen är bra" eller " visste du att Audrey Hepburn var tokig i choklad?"
Sen var det några längre reportage också, bland annat nåt blaj om tjejer som hade komplex för diverse kroppsdelar, men deras pojkvänner bedyrade att det inte var något fel på deras flickvänners munnar/fötter/hakor-whatever...

Vad är det för fel på folk?? Finns det verkligen de som betalar för att läsa sånt? Och inte var det bra skrivet heller. Majoriteten av alla modebloggar gör ju exakt samma sak fast hundra gånger bättre...

piratbyråns blogg.
Intressanta tankar och frågeställningar som dryftas. Hur mår yttrandefriheten och demokratin egentligen?

Amerikanska soldater avrättar en hel by
barn torteras, våldtas och mördas (även här i Sverige)
Nestlés VD tycker inte att vatten är en mänsklig rättighet utan en vara, och som sådan måste den ha ett marknadsmässigt pris *kräks*
Människor utnyttjas av företag att jobba för småpengar (se Stinas inlägg, mycket bra!) 
staten jagar bidragsfuskare och fildelare istället för att sätta efter de riktiga skurkarna
flyktingar får kalla handen för att de inte har "integrationspotential"
Mängder av människor drunknar när de försöker ta sig i europa i skruttiga båtar. De som trots allt kommer fram sätts i "läger",  i bästa fall får de en otrygg och oviss framtid som illegala invandrare
vi kan bara tänka oss hur det ser ut i andra delar av världen

Vill vi ha det så här???

Ja, det är skönt att det finns fler som sätter ner foten och berättar hur det ligger till.
Skinheads är inte lika med rasism. Om nån trodde det. Men mediemyten har visat sig seglivad. Ja, ja det hade jag kunnat berätta för länge sen, men eftersom Gringo förmodligen har en bättre räckvidd än jag själv ;) så är det bara att applådera och utbrista äntligen!
Artikeln läser du här.

Jag måste också blogga om Linda Skugges avbön.
Men ärligt talat, var det nån som blev förvånad?
Jag trodde hon hade slutat kalla sig feminist för längesen, att döma av hennes blogg och dåliga krönikor.
jag tycker dock att hennes nya utspel är lite sorgligt. Det andas desperation och bitterhet.
jag tycker inte att hon verkar ha det så dåligt. Tror hon verkligen att det hade gått bättre för henne om hon inte hade kallat sig feminist som ung?
jag tror inte Linda Skugge har varit feminist på väldigt, väldigt länge och att hennes utspel är ett desperat försök att hålla sin falnande mediastjärna lysande ett tag till.
Nej jag tycker lite synd om Linda Skugge faktiskt. För mig får hon gärna skriva krönikor om den ouupfostrade ungdomen, blogga om sina barn och baka surdegsbröd. Fast jag tänker inte läsa om det...

jag blev grymt irriterad när jag läste dagens krönika i City. Där ironiserar Pelle Ekman över Ebba von Sydows bok Ebbas stil.

"Kan man stänga av Ebba von Sydow? Nu har hon skrivit en bebisrosa bok ”Ebbas stil”. Jösses, flickor, här får ni minsann veta vad som är viktigt att veta om ni vill veta vad som är snyggt, det vill säga viktigt att veta. Doris Day återuppstår som ideal. Det är inte ens ironi, däremot 2006 vilket oroar."

Jag har själv inte mycket til övers för Ebba von Sydow, jag delar inte riktigt hennes klädsmak (och definitivt inte hennes klädkonto) dessutom tycker jag hon är ute och cyklar när hon kallar sig själv arbetarklass och jag tror  inte hon skulle vara där hon är idag om hon verkligen hade arbetarklassbakgrund.
Men ändå, vad är det som ger en medelålders man rätten att dissa henne, och inte bara henne utan även hennes läsare, de som gillar boken eller det som står i vecko-revyn, de som klär sig som Ebba?
Jag skulle vilja köra ner boken i halsen på honom och skrika. Det är bara mode! Fattar du? vad spelar det för roll om det är inne att se ut som Doris Day? Är det fel på alla kvinnor som klär sig som Ebba, eller gillar mode överhuvudtaget? kan man inte vara kompetent och snygg?

Jag blir inte irriterad över att han dissar Ebba (det har jag gjort själv nån gång) utan över att han sätter sig som domare över hur kvinnor får eller inte får se ut. Att säga "en tjej som vill se ut som Doris Day är dum i huvudet" är precis lika illa som att säga att "alla feminister är fula och luktar svett".
Den dan någon kommer och säger åt dig Pelle Ekman hur du ska se ut eller inte, då har du rätt att uttala dig!

För länge länge sen skickade jag iväg ett mail till TV4, jag ville veta vem som var ansvarig för nollrasismkampanjen.
Efter lång tid fick jag svar och efter ännu längre tid skickade jag iväg min fråga som lyder:


Jag hoppas jag får svar och att de tycker det är ok att jag publicerar det i bloggen (jag frågade faktiskt)

Tänkte börja samla på uttryck som jag verkligen avskyr!
Här kommer det första (som jag för övrigt stötte på efter ett inlägg i glamourbloggen)

"En kvinna kan vara sexig OCH kompetent"

Klart att en kvinna kan vara både sexig och kompetent. En kvinna kan även vara ful och kompetent, eller sexig och korkad, eller ful och korkad. Kvinnor är nämligen som män, de kommer i alla möjliga olika varianter. Det som stör mig är det där OCH:et som finns där liksom för att betona att trots att en kvinna är ett objekt så kan hon vara andra saker också, i andra hand förstås. För säger man: en kvinna kan vara både kompetent OCH sexig, blir ju meningen en annan...

Inte fan är det någonsin nån som påpekar att en man minsann kan vara både sexig och kompetent? Nä, jag har aldrig hört det iallafall.
Att säga att en kvinna kan vara både sexig och kompetent är detsamma som att säga att en kvinna kan vara kompetent. Som om det vore något att tvivla på.

Jag skiter i sexigheten! Folk får se ut hur de vill, gå omkring i rosa stilettklackar eller bruna kängor.  Jag sätter gärna på mig rosa spetsunderkläder och lockar håret. Eller så slafsar jag omkring i grå urtvättade träningsbrallor. Men jag tycker inte att det ska vara det viktigaste. Vad jag (som kvinna) har på mig eller inte har på mig. Om jag är präktig, utmanande eller förslappad OCH nånting annat.

En man kan vara kompetent OCH sexig.
En kvinna kan vara sexig OCH kompetent.

sug på den

från det första programmet jag såg till det som sändes igår har det hänt något. Den flamsiga, tramsigheten har tonats ner en hel del och nu tror jag att de har hittat fram dit de vill från början. Seriösa ämnen behandlas på ett lättsamt sätt utan att det blir parodi.

Gårdagens inslag om hur flyktingar väljs in var skrämmande och det var med avsmak jag lyssnade på diverse representanter för svenska staten sitta och prata om "urval" och "integrationspotential". Jag förstod aldrig varför de måste ha människor att välja mellan?

Om Sverige får ta emot 1700 kvotflyktingar är det väl bara att ta dem som UNHCR redan har valt ut. Jag förstår inte problemet?
"om vi ska välja 1700 måste vi ju ha åtminstone 2000 så att vi har några att välja mellan" (inte ordagrant citerat men ungefär så...) sa en klyftig gubbe.
Det är väl inte nån jävla kreatursutställning det handlar om?? "nu ska vi välja de starkaste och finaste korna till stallet hö hö"

Det handlar om människor som flyr ifrån omänskliga förhållanden som behöver skydd, som behöver någonstans där de kan bo utan att frukta för sitt eller sin familjs liv.
Då kan man väl inte hålla på och snacka om att man måste ta in folk som har en "chans att trivas" i Sverige. Hallå?? Vad är det för jävla sjuk-muppar som bestämmer i det här samhället egentligen??

fan jag blir så arg!

Fan jag visste väl att jag borde ha sökt. Det här är det roligaste jag har läst på länge *asg*

Men nu vet jag iallafall vilka som var med, tack vare Mocca.
Att Carola skulle vara med har väl varit svårt att undgå. Man måste ju aktivt blunda för varje löpsedel som kommer i ens väg för att missa det.
Men allvarligt talat.
En utklädd Schaman
En neurotisk frikyrkokvinna
och en påhittad playboy med ett gäng halvnakna barbiedockor. Är det vad som kan kallas musik i det här landet?
Jag förstår fortfarande inte att det finns folk som tar melodifestivalen på allvar. Eller, gör ni det?

på alla blivande journalister som bloggar.

Jag vet , det säger emot sig själv eftersom jag är en själv (iallafall på papperet om inte i själen).
Men det är så jävla överhurtigt och klämkäckt och jag vet inte vad. Lite smådesperat nästan.
Så många som verkar ha bloggen som nån slags marknadsföringsplats för sig själva (säkert ett jättesmart drag som jag själv borde testa istället för att häva ur mig min bitterhet över världens beskaffenhet). Käcka små fraser som "jag tror på mig själv", "på väg mot framgång", "en blivande framgångsrik jpurnalist", yada, yada, yada.
Det finns redan för många journalister. Fatta! Det som behövs är inte fler unga, framgångsrika, koola, häftiga journalister. Det som behövs är lite mer värme, medmänsklighet och intelligens.

Jag blir mer och mer på det klara med att jag aldrig kommer se mig själv som journalist. Att låta oss läsa Bourdieu första terminen på utbildningen kanske inte var världens smartaste drag för det har åtminstone satt sina spår i min syn på journalistiken och världen.

Jag vill inte vara den där lilla amöban som simmar runt i det journalistiska fältet utan någon som helst möjlighet att påverka eller ens göra någon nytta.

Det var en kort intervju med maria Pia Boethius i bokbussen igår. På frågan om det blev roligare att titta på TV efter att ha läst mediekritisk litteratur skrattade hon bara och sade att det är nog större risk att man slutar titta på TV och börjar ägna sig åt saker i den "riktiga" världen istället.

Ungefär så känns det.

Nu ska jag återgå till den andra irriterande boken istället. Jävla 40-talister!

Rån som rån?
Man kan iallafall fråga sig vilka som får lön efter prestation.