Jag gillar malmvägen, det går inte att undvika. Mina favvosnickare och ett gäng glada förortsbor, hur kan det misslyckas?
Men efter varje avsnitt sitter det ändå kvar en viss bitter eftersmak. Jag ser mer och mer bilden framför mig  av svenska missionärer som i mitten på 1900-talet åkte till afrika för att frälsa vildar och göra en god gärning.
Malmvägen är precis samma sak fast "nu ska vi åka till förorten och rädda ett gäng förortskids och göra en god gärning".
Om de har haft det för jävligt hela livet (vilket jag säkert tror att många av dem har) så tror jag inte att det blir bättre av att de fortfarande blir behandlade som objekt, må vara att de har bytt från att vara störande objekt som systemet vill göra sig av med till att bli objekt för kanal5s goda vilja.  
Jag är jävligt intresserad av hur bygget kommer se ut i slutändan men en "extreme-förort-makeover" är kanske inte bara positiv?