Masjävlar

Hyrde den igår och den var riktigt, riktigt bra. Dramakomedi stod det på baksidan men jag tyckte det var mest drama jag, ja det var ju lite småskojigt att de snackade dalmål förstås men annars var den väldigt sorglig och ganska gripande.

I början störde jag mig mest på att infödingarna porträtterades som så inskränkta i förhållande till den utflyttade stockholmaren men det blev ju bättre genom filmen.


Det är annars nåt jag kan störa mig på, folk från Falun och Jönköping som flyttar till stockholm med nån slags önskan om att leva ett "riktigt" liv. Köpa bostadsrätt på söder, tjäna mycket pengar och gå på klubb, samtidigt som de ser ner på sina gamla vänner som inte "kommit nånstans", förutom att de har barn, villa och jobbar i kassan på konsum. So what! Det finns säkert inga mer inskränkta och trångsynta människor än de som hänger vid stureplan he he...


Nu ska jag sluta dissa lantisar och brats och ägna mig åt min egen familj...


Kommentarer
Postat av: Lasse

CVisst finns det precis som du skriver Anna em "jag har kommit upp mig" snobbism i Sverige (inte bara Stockholm). Men din text får mig att tänka på Stig Sjödins dikt Bandvalsaren
"Med sparsamhet och övertid
drog han fram tre pojkar till studenten.
Han andades och levde genom dem,
de blev trappor mot solen.
Själv har han aldrig varit på bio eller teater
eller haft tid att läsa dyra böcker.
De har lyckats och kommer hem till helgerna
och talar med främmande röster om dessa ting.
Deras kvinnor har kalla ögon
och föraktar honom när han äter med kniv.
Han skall aldrig förstå
vem som murat hans ensamhet."

Detta är en av de dikter som berör mig mest för en vissar hur många av samhällets uppkomlingar som glömmer sitt ursprung och blir plastborgare. Hut vet sjufalt hut vill jag skrika till dem.

2005-08-21 @ 10:28:23
URL: http://www.strukturalisten.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0