Jag fattar inte varför jag inte ser vad det är förän efteråt.

Det är klart att det är prestationsångest!
Känns precis likadant som tentaångest och yttrar sig i fruktansvärt dåligt självförtroende, en känsla av att inget jag gör blir bra, att det inte är nån idé att ens försöka, att det kommer gå åt helvete och att jag lika gärna kan dra nåt gammalt över mig och långsamt tyna bort.

Så efter de senaste dagarnas handlingsförlamning ligger jag förstås lite efter i min planering men nu är jag på banan igen. Kommunartikeln kommer säkert bli helt ok och jag har inte längre några tankar på att hoppa av utbildningen eller att jag kommer bli sveriges sämsta journalist.
Skönt.

Lugnet har lagt sig över mitt sinne, åtminstone för tillfället... ser inte fram emot nästa attack