Kan man inte få lov att stanna tiden en liten, liten stund?
den stunden det tar att krypa ner i ett varmt bad, lyssna på lite bra musik, sippa på en martini med sprite och inte ha ett enda måste att tänka på.

Eller lägga in ett par timmar extra nån dag, så att man kan krypa upp i mjuka sköna soffan med en kopp te ohc nån av de där miljoner opretentiösa kriminalromanerna som jag har på min önskelista. De som ska läsas nån gång när all kurslitteratur är genomplöjd, redovisad och bortglömd.

Men, nej då. Den där stunden eller de där timmarna kommer aldrig. Alltid är det nåt som måste göras, barn som ska hämtas, mat som ska lagas och böcker som ska läsas.
Om man inte tar sig den tiden förstås. Och läser den där Leif GW Persson boken istället för  tung, trist kurslitteratur (på engelska). Ta sig tid kan man alltid göra. Synd bara att man blir ångestbakis efteråt.

Nu tar jag mig tid att blogga. Men det är bara för att jag missat bussen och fått en halvtimme över. Tro inget annat...