Det ofrånkomliga

Jag har drabbats av det som alltid drabbar en när man håller på med ett stort arbete. Förr eller senare. Allt jag skrev sist jag var på KB har totalt försvunnit. Borta. Ut i tomma intet, och jag har ingen aning om hur det har gått till.
Jag var överdrivet noga med att spara allt på mitt portabla USB minne men ack, nej... alla mina hänvisningar och utdrag ur Musikens makt är spårlöst försvunna. Suck, suck....

Ändå så känns det av någon outgrundlig anledning ganska bra. Uppsatsen har antagit sin färdiga form och det är bara en del saker som ska putsas och fixas till. Kommentarer som ska skrivas in, noter som ska kollas och såklart en sammanfattning och litteraturlista. En hel del arbete som återstår alltså men det känns ändå som om det borde kunna bli klart.

Jag  har inte längre ångest...

Kommentarer
Postat av: Tanya

När jag sitter hemma och skriver och datorn krashar och all text försvinner vänder jag mig ofta till Coffe. Tröstsökande och uppgivet säger jag "allt är borta".
Då svarar han ALLTID nåt om att spara ofta och ha en uppbackning. Men jag har ju inte sparat, det är ju det som är problemet (pucko)! Så jobbigt redan och så säger han så. Plötsligt (men självklart) är jag argare på han än på att texten är försvunnen för evigt. För så säger man inte. Man säger "Jävla skitdator, dö, dö, dö!" och så erbjuder man sig att dunka näven på skärmens ovansida några gånger. Det är kärlek!

2006-04-28 @ 19:26:39
URL: http://tanya.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0