Pratade med sötnosen i telefon nyss, hon är hos mormor och morfar en vecka medan jag och älsklingen sliter i byggdammet.
Hon lät lite ynklig och började gråta en skvätt efter mamma. Det känns skönt.
Jag vet ju att det går över så fort vi har lagt på luren, och hon har det verkligen jättekul hos mormor och morfar, men det känns ändå skönt att veta att hon saknar mig lite.
När hon var mindre sa hon bara "neeeej, inte mamma!" när jag ville prata med henne i telefonen. Nu vet jag iallafall att hon fortfarande älskar mig ;). Min söta, gosiga, världsbästa unge.