Jag undrar om det kanske är typiskt kvinnligt att se tiden i cykler istället för linjärt. Jag tror inte jag har så värst många manliga läsare på bloggen men om det finns nån så kanske ni kan svara.

Är det mer kvinnligt att tänka i cykler?

För mig är det iallafall så att allt återkommer. Ägglossningsvärken, mensvärken, depressionerna och de glada stunderna, lite som årstidernas växlingar (som ju iofs verkar vara lite ur balans just nu) man vet liksom vad som kommer och saker återupprepar sig ständigt. Så även om tiden går framåt och man blir äldre så vet man ändå på något sätt vad som väntar runt hörnet. Ibland kan det vara ganska tryggt och ibland outhärdligt tråkigt att tänka på det sättet...

Det var nog tur att jag inte plockade på mig boken om filosofiska samtal känner jag nu...