Varför ska jag alltid vara så jävla negativ? Det är liksom medfött. Aldrig är jag nöjd.
Såhär vill jag att mitt liv ska se ut:

* fast jobb med hygglig lön
* hus
* TVÅ barn
* utomlandssemester en gång om året

Så här är läget:
* vikariat som går ut mitt i sommaren
* lägenhet
* ett barn
* ingen semester de senaste fem åren och det ser mörkt ut framåt
* en fet klump med ångest som bara växer och växer

Fan, fan, fan!! Den som ändå fick vara lite lagom Svensson...