Var en stund i Vintervikens trädgård igår och kollade när Ital Skurk spelade där (svensk reggae, halvbra, de har gjort en rolig julskiva dock). Det som slog mig var den homogena publiken, och jag fick lite ångest för det känns som om jag är på väg att bli som dem.

Publiken bestod mest av familjer i 30-35årsåldern med ett eller två små barn, eventuellt en i magen. (har ett hopas på ett till inom snar framtid)

Fädernas vikitigaste acessoir är självklart skägget och frisyren, lite ovårdat ska det se ut. Halvlångt skägg, allra minst skäggstubb och en frisyr som ser ut som om den inte klippts på ett år (men säkert är fixad på fina salongen). En hatt på toppen för den som vågar.  (min älskling har alltid skägg, han klär i det, skitsnygg!)
Till detta en lagom casual klädstil med jeans och kortärmad skjorta med något kul mönster utanpå.
  

Mödrarna har alla Marit Bergman som stilikon och blandar second-hand kjolar med wctjackor eventuellt morotsjeans och en scarf men absolut inget som sticker ut. Foträta skor är ett måste (svårt att gå med barnvagn annars kanske?) så på fötterna är det converse eller kulpdojjor som gäller. (Jag gillar både Marit Bergman och converse, har svårt att gå i klackar)



Barnen är såklart klädda i kläder från Katvig eller MeandI, blandat med second hand och kanske en hemstickad kofta bebisen åker förstås begagnad vagn. (klar min bebis ska ha MeadI-kläder...men ingen retrovagn)

 



Slutsats: jag tänker inte låta min dotter växa upp i en närförort söder om stockholm...