Köpte senaste numret av Mama idag, men det skulle jag inte ha gjort. Den gav mig en dålig känsla.
Jag som brukade tycka att mama var lite lagom lättsamt avkopplande. Lite vardagsglamour till skillnad från de andra tråkiga föräldratidningarna som mest skriver om skrik, kolik och bajsproblem. Problem över huvudtaget.

Men nu fick jag inte den där sköna känslan längre. Läser en lång intervju med Hanna Hedlund om hur jobbigt hon hade det under föräldraledigheten, en artikel om hur mammor "skryter" för varandra och tävlar i jämställdhet, om ångest över en abort om att inte vilja vara ensam med sina barn och yada, yada, yada... efter all denna ångestskapande läsning kan inte ens modesidorna pigga upp mig.

När blev det sådär jobbigt och hemskt att vara förälder?
Klart att man kan bli tokig över att bli väckt tre gånger mitt i natten, vilja sälja sin trotsiga femåring till lägstbjudande, slänga maten i golvet när man lagat middag som ingen vill ha och sticka hemifrån när diskberget skrattar mot en och man trampar i en gammal grötfläck.
Men så är det ju inte varje dag, och absolut inte hela tiden.

Samtidigt är det ju superskönt att slippa jobbiga chefer, gå upp i gryningen och trängas med svettiga människor på pendeltåget, stressa hem för att i princip laga middag och gå och lägga sig. 
Det är härligt att kunna bestämma över sin egen tid, fika med kompisar och ta tag i de där projekten som man aldrig hinner med annars.
Och det är mysigt och underbart att kramas med två små snusande sötnosar i sängen varje morgon. Att få höra "jag ÄLSKAR min mamma" eller mötas av ett stort skratt från lillskiten.

Vad jag vill säga är att det är ungefär lika jobbigt att vara förälder som det är att vara människa i allmänhet. Men inte fan köper jag Elle för att läsa om jordens undergång eller lemlästade barn. Jag vill ju ha lite skön och lättsam underhållning, inte nån jävla diskbänksrealism, då kan jag ju lika gärna kolla på nyheterna eller nån Lars von Trier film.

Nä jag gör som Sverker, slänger Mama i soptunnan