Liten och ettrig

Nättidningen slummer.se går mot sin grav.
Det har varit roligt, jobbigt, frustrerande och fyllt av kärlek.
Vem vet, Slummer kanske återkommer i en annan skepnad någon gång i framtiden men för tillfället lägger vi ner. Det är svårt att göra något ideellt. Och frustrerande när alla tycker det är bra men ingen är beredd att betala vad det kostar att driva en äkta förortsnöjesguide.
Så idag på nationaldagen utkommer sista numret av Slummer.se, med musiktips, tunnelbanerace och picknickmode.
Kanske är det hejdå för evigt, kanske Hasta Luego!

På mitt jobb har vi världens mest okreativa redaktionsmöten. Det är så att man känner för att börja knarka när det är klart.
Men idag har jag bestämt att vi ska äta tapas på lunchen. Det kanske kan pigga upp lite iallafall.

Jag gillar inte att söka jobb. Faktum är att jag HATAR att söka jobb. Hela processen är liksom nedslående, smått förnedrande och deprimerande. Helst vill jag bara bli erbjuden jobb av nån jag känner, eller nån bekants bekant. Inte behöva vara självsäker (men ödmjuk) positiv och sprudlande och en mästare i att undvika att säga fel saker men samtidigt vara originell och personlig. Egentligen är det ju falsk marknadsföring. Eftersom jobbsökande går ut på att vara den man tror att företaget vill ha och inte att vara sig själv så kan ju företaget aldrig riktigt veta vad de får förän det är försent...

Jag hatar mitt jobb. Verkligen. Jag kan inte tänka mig att det finns nåt tråkigare faktiskt. Än att skriva sossepropaganda på beställning (i en tidning som absolut ingen läser). På en redaktion där inget är varken bu eller bå... inget är bra, inget är dåligt. Jag är övertygad om att jag skulle kunna vara här en månad utan att göra nånting och ingen skulle ens märka det.
Det enda som är trevligt är morgon och eftermiddagsfikat.

Mitt jobb ÄR the office. Totalt meningslöst

Jag har (snart) sålt min första frilansartikel. Ok att den inte är skriven än men Amelias chefredaktör ville ha den! Det måste firas!

Jodå, resan till Norbotten gick bra. Trots att flyget var tre timmar försenat" Och trots att jag hamnade bakom en barnfamilj med två (visserligen glada men fruktansvärt pratiga) barn i 4-5årsåldern och framför ett gäng sjukt jobbiga värnpliktiga. Minst tre gånger tänkte jag vända mig om och vråla "håll käften era jävla mongon!". Men av nån underlig anledning blev det inte så.

Jobbet var väl också roligt. Var uppe på en TV-sändarstation på Dundret (ett berg, eller fjäll, vad heter det?) och där var det tokmycket snö! Säkert flera meter. Mitt jobb var att dokumentera nedsläckningen av det analoga TV-nätet så där fick jag lära mig mycket av gubbarna.

Så idag har jag suttit hela dan och slitit med mitt reportage som jag trots allt tycker blev rätt bra (jag undvek att grotta ner mig i tekniska detaljer). Nu ska jag bara skicka texten för påseende, sen är jag klar för dan.
Skööööönt!

Jag har inte alls nån lust att åka till Norrland på söndag. Försöker intala mig att det ska bli kul men...
Mina helger är heliga. Så det stör mig att jag måste åka på söndag...

Och idag ska vi ha redaktionsmöte *suck*

Och nej, jag har inte alls nån lust att jobba.
Jenny hade den bästa beskrivningen. Texthantverkare. Fast jag känner mig iofs mest som text-på-löpande-band-montör isåfall.

Nu blev det visst ingen hejd på resandet. I morgon bär det av på jobb ner till Malmö, på måndag till Gällivare (hoppas, hoppas jag får åka skoter!) och på onsdag åker jag och lilla mamma till London. 

Jobbet suger all energi ur mig just nu. Jag hoppas att det finns ett slut på eländet. Men förhoppningsvis åker jag till Malmö i morgon. Det kanske kan hjälpa mig att se saker ur andra perspektiv?

Ikväll ska jag på nätverksträff. Det blir iallafall kul!

PÅ jobbet händer det grejer minsann. Det blir faktiskt rörigare och rörigare, men det ska bli spännande att se hur det slutar.
Snart ska jag iallafall åka till Malmö och göra intervju, det ska bli kul...

nu vet jag vad jag vill blil när jag blir stor :D.

Jag erkänner, jag är en hemsk adrenalinjunkie. Lat som fan och får inget gjort förän det brinner i knutarna. Men idag har jag gjort lika många nyheter som de två senaste veckorna. Sorgligt men sant.

Usch. Jag blir som mest stressad när jag har som minst att göra. Sorgligt men sant. Jag kanske är lite bakvänd?

Min intervju är klar, med bilder och allt. Den blev grym!

Det verkar inte som om jag kommer få någon förlängning på mitt vikariat. Och det är väl kanske lika bra eftersom jag faktiskt inte trivs så jättebra med jobbet. Det som gör mig lite frustrerad är bara att jag slutar mitt i sommaren då det inte är alltför lätt att hitta nåt nytt.

Idag har jag varit duktig och gjort en intervju som jag var jättenervös för innan. Men den gick bra och är förhoppningsvis färdigskriven i morgon. Nu är jag ensam kvar på redaktionen, fast vi var ju inte så många idag ändå... skulle ha pratat med chefen om min fortsättning här men han var inte kvar när jag kom tillbaka från intervjun *typiskt* det finns iallafall en liten chans att jag får göra mer kulturknäck i framtiden. Håller tummarna för det.

eller längtar härifrån?

Idag har jag jobbat oavbrutet hela dan. Jag känner mig hög på endorfiner.
Och på lunchen lyckades jag dessutom köpa ett par svarta pumps med jättehöga klackar (fast jag var på jakt efter ett par sneakers...) så hela eftermiddagen har jag blivit kallad powerwoman.
Forskaren som jag jagat i flera dagar ringde upp och visade sig vara en guldgruva och i morgon är jag ledig.
Är det det som kallas ketchupeffekten?
Isåfall tar jag gärna några fler framgångar när jag ändå är på gång. Vem vet, det kan ju vända redan i morgon.


mina nya skor fast i guld...

Det går fortfarande åt helvete, men jag kanske kan lära mig leva med det.