Liten och ettrig

Konsumtionssamhället håller på att dränka mig. På riktigt alltså. 

De flesta har åkt på konferens till Krakow så det är bara jag och två till som jobbar den här veckan men jag verkar vara den enda som har hittat hit. Så nu har jag satt på kaffe, om en stund ska jag åka till Vallentuna och träffa en kommande reportageperson. Trevligt.

Jag behöver ett ärende!
En anledning att resa mig från mitt arsle och promenera lite. Det tråkigaste som finns är att sitta hela dan framför en dator.
Kaffe! behöver jag också...

Idag skulle jag vilja ligga i sängen hela långa dan och bara gosa med min älskling.
Men off to work I go.
Inte för att det är tråkigt, jag gillar mitt jobb, men fyra timmar om dan skulle räcka. Jag behöver soooova!
Fast i November ska jag på spa i tre dar. En jobbgrej men skönt ändå.

Jag är så trött, fast det är kul att ha nåt att göra även om jag jobbar dygnet runt. För tillfället verkar de iallafall vara nöjda med mig på redaktionen. Jag har redan hoppat in och räddat ett jobb som skulle panikgöras i sista sekunden och i morgon ska jag på pressfrukost om diskriminering av föräldrar i arbetslivet. Sånt går jag igång på. Och renoveringen går bra...

Nu: Kaffe

När jag träffar och intervjuar intressanta människor som har superspännande saker att berätta kommer jag ihåg varför jag vill jobba som journalist.

Ska upp och presentera mig hos Vi Föräldrar-redaktionen idag. Håll tummarna för att jag får praktiken. Det är ju trots allt ett bra sätt att komma in.

...att vara glad och positiv och sälja sig själv.
Det är verkligen inte jag.
Så sitter jag här alldeles slut, övertygad om att jag aldrig kommer få ett jobb. Vem skulle vilja ha mig? En lat jävel som inte kan mycket om nåt.
Nej, självömkan är väl det enda jag är bra på.

Och intevjun gick väl hyfsat. Jag pladdrade för mycket förstås, ställde inga bra frågor och var allmänt nervös. Jag pallar inte. Och när jag fick veta att de intervjuar folk under 3 veckor gick luften ur mig. Varför ens försöka??

Jag ska på anställningsintervju på måndag!!

Glöm bitterfittan, jag är tokglad. Jag vill verkligen ha jobet och kommer dö av nervositet innan måndag. Alla superbra intervjutips måste skickas till mig NU.

Jag har kanske fått en praktikplats till hösten! Inte riktigt ett jobb, men en ny erfarenhet och en fot in på rätt ställe. Så kanske det blir praktiklön + några frilansjobb då? Jag tar allt jag kan få, och säljer mig löjligt billigt. men hellre det än jobba som brevbärare, eller hur?

Mina kära kollegor hade gjort jättemysigt och köpt chokladtårta eftersom det är min sista dag idag.
I avskedspresent fick jag boken "den lilla trädgården" och ett par blommiga trädgårdshandskar. Gulligt!

Och jag kan inte direkt säga att jag sörjer.
Snart väntar tre veckors semester!!

SvDs nya artikelserie är verkligen uppiggande läsning. mer sånt!

Nu ska jag snart ringa upp en gubbe och få lyssna på minst en halvtimmes gnäll om världens orättvisor.

Jo, jag vet det för det är samma visa varje gång.
Nån äldre människa som är asbitter för att han/hon har jobbat hela sitt liv med samma sak och nu är skitsur för att uppskattningen från arbetsgivaren inte är riktigt den förväntade. Yada yada yada...
Nä, men byt jobb då!
Jag skulle inte heller vilja ha en anställd som bara gnäller och skiter i allt utom sina rättigheter. Någon som minsann vet bäst hur saker och ting ska skötas. Som vill ha tillbaka en semesterdag för att han/hon läst ett arbetsrelaterat brev under sin semester.
Fuck off!
Så nu har jag avreagerat mig. Nu kan jag sitta och vara medkännande och sucka och instämma i livets jävligheter. Sedan kan jag skriva en snyfthistoria om stackars lilla Bosse/Berit/Börje som blivit knullad av sin arbetsgivare.

Livet är härligt!

Det här är sista veckan på jobbet. Vet inte om jag ska tycka att det är jobbigt eller skönt. Jobbigt att inte ha nån inkomst, men skönt att slippa göra sånt jag tycker är astråkigt.
Hrm... just nu känns det som om jag redan har slutat faktiskt. Känner ingen som helst lust att åka in och sätta mig och skriva tråkiga notiser. Men nånting måste man ju fylla sin dag med...
Förutom jobbandet är planen för dagen.

* slå till och köpa en klänning. Sist gick det ju inte så bra eftersom jag iofs köpte en klänning, men inte en att ha på bröllopet.
* hjälpa älsklingen att prova ut en kostym
* söka några små jobb
* börja fila på mitt frilansjobb (mitt andra, jag har fått ett till!)

Det ösregnar verkligen ner. Gud vad kul det ska bli att gå och jobba *muttrar*
Jag kan ju iallafall muntra upp mig med att jag inte jobbar på posten, får bättre betalt och kan shoppa på lunchen. Not bad at all...
Nähä, det muntrade inte upp mig ändå.

...eller egentligen inte. Men idag får jag inte mycket gjort.

som är jättedåligt betalt och egentligen ganska tråkigt. Men jag har det iallafall :-). Och ett litet jobb kanske kan leda till fler och roligare frilansjobb. Om inte annat så är det alltid kul med fler meriter på sitt CV.

så fick jag ett annat jobberbjudande igår också... fast det är jag lite hemlig om.

ketchupeffekten?

Kommer ni ihåg jobbet jag ringde om? Jag ska dit på intervju!
Vad gör man?
Vad säger man?
Och vad har man på sig?
Jag tror knappt jag har varit på nån anställningsintervju. Senast var väl typ för 10 år sen på McDonalds. Nä förresten, det var ju på Posten 2001.
Jag är grymt nervös. Det vore ju kul att göra ett bra intryck...