C-uppsats: ämne klart!

Så har jag då äntligen bestämt mig. Ämnet för terminen blir alternativa musikrörelser på 60/70-talen, med lite övervikt på 70-tal skulle jag tro.
Ska börja med att läsa proggen, av Håkan Lahger.

Det tråkiga i sammanhanget är bara detta. Var är alla kvinnorna? För att vara en radikal rörelse är det nästan tomt på kvinnor, även om de finns så spelar de oftast biroller. Jämför den alternativa musikrörelsen med andra 60- och 70-talsrörelser så är det lättare att hitta kvinnor i starka positioner på andra områden än just musikens. Varför?

Jag kräver inte någon musikalisk könskvotering, tvärtom. Jag tycker att musik borde vara ett område där kön verkligen inte har nån betydelse. För man blir väl inte bättre på att spela gitarr för att man har genetiskt lättare att bygga muskler? 
Samtidigt finns den där uppdelningen kvar fortfarande. Det delas ut pris till bästa manliga och bästa kvinnliga artist. kanske för att få dela ut fler priser, vad vet jag? Men jag tycker fortfarande att det är trist.

Och när jag ändå håller på. Varför är alla respekterade musikkritiker män?
Varför finns det ingen kvinnlig Fredrik Strage eller Andres Lokko till exempel?
Jag läste nånstans att Ebba von Sydow började som musikresenscent på Expressen, vad hade hänt om hon hade utvecklat det intresset istället för modegrejen? hade hon någonsin kunnat bli respekterad i musikkretsar?

Varför är det helt ok för en kille att vara musiknörd medan en tjej oftare blir stämplad som ett fånigt fan, en halvgroupie som egentligen inte är intresserad av musiken i sig. (som om män skulle vara det i en högre grad än kvinnor, se på de gamla åttiotalshårdrockarna, där är det lika mycket myten och hela livsstilspaketet runt omkring som anammas som musiken man lyssnar på).

ja, jag blir upprörd, faktiskt. Tror att jag ska ha nåt slags genusperspektiv på min uppsats iallafall.
Även om det finns många fler aspekter att fördjupa sig i. Som min tes att den alternativa rörelsen egentligen var ett projekt för vilsna medelklassungdomar snarare än nån verklig ideologisk kamp...
alltid retar man nån va?

Kommentarer
Postat av: Maria H-S

Hej. Gud, ett så intressant och underbart ämne du ska skriva om ! LYCKA TILL! Jag är 50 i år och minns mycket väl den där kreativa och underbara tiden av 60-talets glada popexplosion, Hendrix totalt nyskapande entré, Led Zeppelins, Deep Purples, Santanas m fl födelse och hela proggrörelsen, men jag var tyvärr ngt för ung för att bli hippe och sen för ung att vara porggare och vispoppare på 70-talelt sen för gammal att vara punkare och aldrig har jag varit RÄTT i tiden. ( Jo, ev nu är det inne att vara medelålders och mogen kvinna?)
Min man är en superbegåvad gitarrist och har spelat ALLA sammanhang.Han har haft tålamodet och passionen. killar är bättre på att göra EN sak mycket 100%igt och vi tjejer är ofta mer... splittrade av olka sidoprojekt, jag TROR det är genetiskt sen grotttiden( då männen jagade eller fiskade).
MEN det har funnits starka musik-kvinnor som Joni Mitchell, Joan Baez, Buffy Saint Marie, Melanie Safka, Carly Simon, Bonnie Riatt, Dolly Parton om man får nämna olika genrer. I Sverige : Marie Bergman, Monica Thörnell, Turid,Merit Hemmingsson, Monica Dominique, Sanne Salomonsen fr Danmark, inte minst: Nina Hagen från fd.Östberlin. MEN de flesta har väl gjort sin karriärklättring när de inte hade barn, DET kanske är orsaken? barnen fick ta mer tid och plats förr? Men du har rätt, tjejer är ofta en kuliss, som ska vara snygg och inte "hota" med att få männen att förblekna. Jag skulle själv kunnat bli en bra gitarrist och pianist, om jag haft bättre självförtoende , mer tålamod och mer "ta för mig"- attityd som ung! Nu skriver jag böcker,dikter, kåserar, sjunger och gör det bästa av den biten. Om än i elfte timmen.

2006-02-03 @ 09:02:27
Postat av: Anna

coolt! Men det är klart att man aldrig blir för gammal för att syssla med det man gillar :)

Ja, det är klart att det har funnits starka kvinnor inom musiken också. Men som i all historieskrivning verkar de ha en tendens att försvinna bakom de ännu större männen.

2006-02-03 @ 09:24:38
URL: http://litenoettrig.blogg.se
Postat av: Danne

Hela livsstilen från 60 och 70-talet är otroligt beundransvärd. Jag har länge varit arg för att jag inte kunde uppleva Woodstock -69 och hela den eran. Det var tiden då de sista bestående banden skapades och spelade. Nu känns det som om banden averkas efter högst 10 år.

2006-02-03 @ 11:30:46
URL: http://dustyrogers.blogg.se
Postat av: Maria H-S

jag har idag sänt min första grej på en blogg och här är svar nr 2 på C-uppsatsen kommentarer. Det är ngt både bra och sorgligt när Danne( och många andra) önskar sig till Woodstock. Bra för det VAR färg, fanatsi, en här och nu-känsla, ett fint men barnsligt budskap. OK vi är barn , ärtt rpimitiva och gillar eg. allt barnsligt, så sant. det fanns värme och öppenhet och möjligheter. men det sorgliga är att de unga, kidsen udag inte verkar vilja ngt NYTT ngt alls? En egen grej som inte har med sex, drugs rock´n roll att göra. tekniknördar och dokusåpa -holics. spar till nay bröst och fan vet allt. upptäck världen, gör ngt vill man säga. Men Danne du har så rätt, banden som levde och svettades ihop sig förr, de betyder mkt ännu och vilka låtar sjungs på efterfesterna än idag? ja, inte de snabbtillverkade med rätt image, utseende och attityd. Inte de som in gråhårig IDOL-jury som har gamla am. soulfavvisar, har fallit för. Jag tycker ändå det är en sakm att tjejerna inte haft kurage att komma fram mer i historien och musiken. men bl a Laleh är en klar förebild. Vilken tjej och talang , historia och kraft! Mkt hoppfullt. MEN inte river hennes låtar lika skönt som Deep Purple, Jefferson Airplane, Stones fr 1971 osv... Men det är en annan tid nu. Proggrörelsen kan man le åt i filmen "Tillsammans " men det fanns verkligen en tro på att saker GICK att genomföra förr och att protester lönade sig och att vi var starka och enade mot orättvisor.

2006-02-03 @ 18:16:13
Postat av: Danne

Maria H-S: Ja, det känns som om det finns bra förebilder idag i Sverige: Laleh, Anna Terheim osv.

Jag skrev en liten krönika om musik idag som snirklar sig in i 60 och 70-talet.

2006-02-04 @ 12:37:10
URL: http://dustyrogers.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0