Liten och ettrig

Har äntligen tagit mig i kragen och laddat hem Jaqees album. Lyssnar igenom det just nu och vet inte riktigt.
Snyggt och så men jag vet inte, saknar lite känsla, lite överproducerat kanske? Det lilla jag har sett av henne live har ju varit outstanding men då har det varit mer reggae. Hmmm. Får nog lyssna ett par gånger innan jag bestämmer mig för vad jag tycker. Vissa album växer ju.

Slog mitt eget rekord idag och simmade 1200 m i ett sträck. 35 minuter tog det. Sen satt jag i bastun ett bra tag så nu känner jag mig alldeles skön i kroppen.
Fy vad härligt det är att simma! Iallafall när det finns plats i bassängen så man får upp det där flytet.
Hade nog kunnat simma 10 längder till men jag var tvungen och gå upp för jag var kissnödig.
Mitt mål sätter jag härmed till 60 längder. När jag fixar det ska jag fira på nåt sätt :)

Nu är jag skithungrig så jag ska äta yoghurt med linfrön. Sen blir det nog en knäckemacka med ost också och kanske en banan, eller så tar jag med bananen till plugget och äter den sen.

Såhär ser jag ut när jag sitter vid datorn och skrålar till Moneybrothers "ain´t gonna work". Jag blir på bra humör.
Undrar om det ska bli min nya grej?
Inte sjunga alltså utan lägga upp fula bilder på mig själv. Kan behövas en motvikt till snyggast.se och dylika sajter ha ha. Det är inget fel på mig, jag är bara lycklig just nu =)

Simmade ju inget förra veckan men idag tog jag mig i kragen (börjar ju sent så jag har inget att skylla på) och gjorde mina 1000 meter. Som belöning satt jag i bastun efteråt. Tänk att det kan vara så skönt att simma och så svårt att komma ihåg det på morgonen innan man kommit iväg.

Ja, förra veckan var väl ingen höjdare med bara 120 minuters träning och ganska kassa matvanor.
men jag ligger stabilt när det gäller vikten iallaall, har gått enr 0,4 och det är väl bra med tanke på att jag var säker på att jag hade gått upp.

En liten lägesrapport.

* frukostvanorna : åt helvete, har knappt ätit frukost på hela veckan, måste bli bättre på det
* kaffekonsumtionen : en kopp om dan (i skolan, sedan tillkommer morgonkaffet) har jag väl inte lyckats hålla mig till varje dag men jag har det iallafall i åtanke :)
* träning : sådär, det går långsamt framåt, minst 2 timmar i veckan i snitt men jag satsar på 4

Det jag måste bli bättre på är
* planering: måste fixa i ordning träningskläder kvällen innan jag ska gå och simma
* matlagning: laga ordentlig mat varje dag
* äta oftare: inte bara när jag är vrålhungrig, leder oftast till onyttigheter

Återkommer med ny uppdatering om några veckor, operation toppform är ännu inte avslutad ;)

men jag skriver ändå.

Väntar på att min buss ska gå så jag kan åka hem, hämta barn på dagis och lägga mig på sängen och läsa meningslösa boken.

Inte för att det inte står intressanta saker i boken utanför att det står intressanta saker som jag redan visste, som vi redan läst om på den första 20 poängskursen.

Fast det bryr sig väl inte programansvariga om. Huvudsaken är ju att vi studenter är där och drar in pengar till programmet. Det gör väl inget om man får återanvända gamla kunskaper istället för att insupa nya?

Ska man se det krasst så får jag jävligt lite ut av mina investerade pengar. Och pengar och tid är det jag har minst av just nu. Vill bara bli klar och börja jobba så jag kan tjäna pengar och köpa det där huset som jag vill bo i. Men framtiden ser just nu dyster ut.

Hörde talas om en tjej som var missnöjd med sin utbildning, överklagade till någon instans och fick pengarna tillbaka. undrar om man kan göra så? Inte för hela utbildningen kanske, men för den här terminen, det vore toppen. 

Jag har iallafall inte råd att söka till JMK och gå tre terminer till när jag är klar. Förresten krävs det att man kommer in på JMK då och det tror jag inte att jag skulle göra. Har inte så bra betyg från gymnasiet. Fast jag gjorde iofs jävligt bra ifrån mig på högskoleprovet.

Suck och stön, springa till bussen NU

Jag kommer aldrig att sluta med kaffe.
Och efter att ha läst ett inlägg i Kogas blogg så lär jag aldrig bosätta mig på Östermalm heller =D

...men väldigt trevlig blev gårdagen.
Älskling är lite krasslig så jag tog Lea och flydde hemmet för ett tag. Träffade E med son Gabriel och käkade lunch på donken i farsta, sjukt mycket folk var det där!

Sen åkte vi till Gubbängen och gick på Axels tivoli, uppskattades av de två små odågorna som var helt vilda. En hel del karuseller blev det, men motorcyklarna och larven verkar ha gått hem bäst.

När pengarna var slut (vi käkade popcorn och drack läsk också) åkte vi allihop hem till oss och fixade lite kött med pommes och bearnaisesås till middag. Småskruttarna var helt tokiga och sprang omkring och jagade varann i vardagsrummet, men de verkade ha kul iallafall.

När E och son hade åkt slocknade Lea på en gång och jag och älskling låg i soffan och kollade på Elling (älskar den filmen!) och åt pepparchips.

Jag tor aldrig jag kommer kunna bli hungrig igen *urk*

Idag blir det nog bodycombat, längtar efter lite träning!

Såg en liten debatt om föräldraförsäkring på aftonbladet. Ulf Kristersson från moderaterna och sossarnas Berit Andnor fick lägga fram sin syn på hur man vill göra det bättre för barnfamiljerna.

Berit Andnors förslag var de gamla vanliga som sossarna brukar köra med

* Viktigt med en flexibel och generös föräldraförsäkring
* Höjt tak i föräldraförsäkringen så fler får 80% av lönen
* Höjd ersättning för lägstanivådagarna
* Mer presonal till förskolan
* Avgiftsfri förskola på sikt
* Höjt barnbidrag

Summa summarum: Lång föräldraledighet med höjning av taket, förskola åt alla, konkret och bra

Ulf Kristerssons förslag var däremot lite mer luddiga

Han börjar med en beskrivning av hur de svenska familjeförhållandena ser ut, med fler skilsmässor och nya familjekonstellationer, färre giftermål och homosexuellt partnerskap. So far inga konstigheter.
Slutsatsen blir att alla måste jobba och ta ansvar för sig själv för man vet aldrig hur länge en relation håller, man kan inte leva på någon annan.

"Politiken ska stötta och uppmuntra, men inte styra och ställa" ok, vad menas med det?
Aha! han gillar inte tanken på kvoterad föräldraförsäkring. Men hur går det ihop med den där insikten om att var och en måste klara sig själv och inte leva på nån annan? Det kanske klarnar.... jag fortsätter läsa

Och sen kommer det mest konkreta i hela texten (äntligen!) Det kommer läggas fram förslag om
*  skatteavdrag för den som går tillbaka till arbetslivet
* kommunalt vårdnadsbidrag för alla 1-3 åringar
Vad de där förslagen går ut på hade han ju kunnat specificera för när debattinlägget är slut har jag fortfarande ingen aning om vad det är gubben vill få fram.

Att föräldrar är lata och inte vill jobba? Då får de ett vårdnadsbidrag så de kan vara hemma i tre år... Äh jag fattar inte.

Om nån annan har läst och förstått hans debattinlägg så får ni gärna förklara det för mig.

Nu känns det lite bättre.
Åtminstone inte lika desperat hopplöst som igår.
Fick mail från kårtidningens redaktör som tyckte mina texter var bra och välkomnade mig till redaktionen. Så nu har jag iallafall något kul att se fram emot. Det finns ju iallafall några fördelar med att gå på högskolan även om kursen just nu känns pissig.
Avhopp känns iallafall mer avlägset nu. *skönt*
dessutom har jag gjort klart min intervju och layout och lämnat in. kanske inte det bästa jag någonsin gjort men jag blir nog inte underkänd iallafall. Med tanke på de extremt låga kraven.
Nu ska jag njuta av mitt kaffe och sätta mig i bibblan med någon av böckerna. Vi har iallafall underhållande och lättläst kurslitteratur.
Over and out

Japp, det är det jag är arg och frustrerad över.

Jag menar jag lägger ner massor av min tidd och mina pengar på att gå en högskoleutbildning, och det var inte lätt att komma in kan jag säga, antagningspoängen var hög och det var många sökande.
Nu är jag inne på fjärde terminen och vi ska äntligen komma igång med journalistik studierna som jag har väntat och väntat på.

Vad händer?
Vi har knappt några föreläsningar och de vi har går igenom mycket sånt vi redan har läst. Lärarna har ingen aning om vad vi har för förkunskaper vilket leder till att vi får sitta och läsa källkritik igen samt en massa annan irrelevant dynga.
Eftersom kursen heter praktisk journalistik kan man ju kanske förvänta sig en del praktiska övningar. Hmmm, ja.
Den första fempoängskursen är snart avklarad och de examinerande delarna har varit
1. ett referat om 1000 tecken
2. en intervju på 3000 tecken
3. en layoutövning på intervjun

och nu kommer jag till det bästa. Igår hade vi en föreläsning om layout och fick instruktioner för hur texten skulle layoutas. Det bästa är att vi inte har fått gå igenom något layoutprogram. Det vi fick göra i datasalen var klippa och klistra i photoshop samt lägga in bilder i ett word dokument. Jag skäms! Det är värre än dagisnivå!

Mellan 14 och 17 hade vi eget layoutarbete men ingen datasal var bokad. Självklart var alla datorer upptagna men jag lyckades sno åt mig en plats i en av de två datasalarna som har Indesign programmet. Inte för att jag någonsin har jobbat med indesign men det var ganska likt pagemaker så jag lyckade få till något iallafall.

Ja, ja. Nu är jag iallafall väldigt osäker påom jag ska fotsätta på programmet öht. Tycker mer och mer att de som redan hoppat av (två tredjedelar av kursen) har gjort ett smartare val än vi som fortsätter hoppas på att det kommer bli bättre.

Jag känner inte att jag har råd och tid att gå ett och ett halvt år till på en utbildning som varken komemr leda till jobb eller kunskaper. Och om jag själv måste se till att lära mig allt så kan jag ju lika gärna göra det utan att gå på högskolan och betala för det. Kanske gå en kvällskurs på Poppius samtidigt som jag jobbar?

Alternativet att gå tillbaka till posten finns ju inte heller så just nu är det dödläge. Jag har inget egentligt val. Men jag skickade iallafall in en ansökan till ett jobb i kommunen igår, får se om det leder till nåt. Eller om plugget blir bättre. Just nu känner jag mig inte så studiemotiverad iallafall.

...elak, förjävla förbannad! SKIT, skit, skit!
Jag måste få göra av min frustration nånstans.
Varför är folk så jävla bänga i huvudet för???

Åh vad arg jag är just nu! Arg, besviken, ledsen, förbannad och sjukt jävla sur. Sur är nog det jag är mest.

Och så har jag många frågetecken i huvudet.

Vad ska jag göra?
Hur kommer min framtid att se ut?
Vilket är det smartaste valet?

Kommer med en uppdatering när jag har lugnat ner mig tillräckligt för att sortera tankarna.

har ju glömt skriva dagens skiva flera gånger

Dagens skiva: Eric Donaldson - Kent Village

helt min stil! *komma ihåg*

Nu har jag provat kläder på HM och känner mig glad.
De hade fått in en hel del nytt, bland annat i koftväg. Jag vill ha många nya koftor.  Jag tror att jag ska beställa den fina omlottkoftan till halva priset. Gul eller brun, gul eller brun... det är frågan.

Kanske borde ringa Posten och tjata till mig lite mer jobb så jag kan få shoppingpengar. Inte för att jag har den minsta lust att jobba, men pengar är bra att ha...

Måste komma ihåg att vara nöjd som jag är. Vill absolut inte gå ner mer i vikt nu eftersom jag har den perfekta storleken, strl S på HM är jättebra, XS vore ju helt värdelöst, nästan som L, alla kläder finns i S och M.
Fast jag skulle ju kunna vara lite mer vältränad *skriva upp* måste träna mera.

Blev ingen Pump idag eftersom jag kände mig pressad att skriva klart intervjun, hade jag vetat att det skulle gå så snabbt så hade jag kunnat gå och träna men hur skulle jag kunna veta det? Ska ringa och boka plats på power yogan ikväll istället.

Nu: städa
Sen: hämta på dagis

Varit på banken idag och pratat lån. Bankkvinnan var jättetrevlig, stor skillnad mot de flesta bankmänniskor jag stött på innan. Hon verkade uppriktigt imponerad över vår ekonomi och över att vi lyckats amortera så mycket på bolånet.  Men hon undrade iofs vad vi levde på.
Vi har väl lite utgifter antar jag?

Hoppas vi kan flytta lånet iallafall för Handelsbanken är jag riktigt ordentligt trött på.
Det var iallafall skönt att komma dit för det kändes positivt för första gången. Tänk att så lite kan göra en på så bra humör.

Sen har jag tokskrivit min kamratintervju som jag tycker blev helt ok. Den ska ju inte vara inlämnad förän på måndag så jag har ju lite tid att fila på den. Det känns iallafall skönt att ha nåt att utgå ifrån.

Referatet fick jag jätteångest över så jag skrev ihop ett nytt och lämnade in, vet itne om det var ett smart eller dumt drag men nu går det iallafall inte att ta tillbaka. Hoppas jag får godkänt iallafall. Känns extremt jobbigt att inte veta.

Nu ska jag gå upp till centrum och se om det finns några nya kläder jag kan prova. Har fortfarande shoppingförbud, men prova är ju gratis ; )

Tjingeling från en liten-och-glad

Gjorde den hemska upptäckten att kaffet är slut.
Måste alltså lämna L på dagis, sen gå till affären och handla innan jag kan få mitt morgonkaffe.
Känner redan abstinensen sätta in med full kraft.
*andas lugnt* det här kommer gå bra *intala*

Jag blir faktiskt riktigt arg när jag ser på TVnyheterna och tvingas lyssna på ett smygbandat privat samtal mellan Bosse Ringholm och en pressekreterare. Varför spelar man över huvud taget in det och ännu värre, sänder det i TV? Vad finns det för allmänintresse?

För mig är det ett solklart fall av brott mot pressens etiska regler (har hårdpluggat) och man undrar ju om vem som helst får spela in samtal i smyg och sända dem i media. Helt klart är ju att han inte var med på att det skulle sändas. Nej vem som helst får förstås inte spela in privata samtal, inte ens polisen om de inte misstänker brott. Men frågan är om det är ok bara för att man är journalist? Ingen lär någonsin åka dit på det iallafall.

För mig spelar det ingen roll vad han har sagt och i vilket sammanhang. Ett privat samtal är privat och det är knappast regeringens oficiella ståndpunkt att "polisen är slö".  Dessutom är det väl knappast en kontroversiell nyhet?

Även politiker är människor och bör ha rätt till ett privatliv. Att politiker i så hög grad inte anses ha rätt till ett privatliv är väl ett stort demokratiskt problem egentligen. För vem skulle vilja sitta i Bosse Ringholms sits idag? Inte jag iallafall.

Bosse, jag skickar en kram till dig idag...

Oinspirerande

Upptill: grönt ribbat linne (HM), grå hoodie (HM)
Nedtill: mörka jeans (cheap monday)
På fötterna: mossgröna sneakers
Övrigt: håret i tofs, vit halsduk då och då, very sminkad (försöker dölja de irriterande finnarna)

Dagens bästa konversation:

D - Anna kommer få VG på sin
S - Jaa
A - Det är för att jag är så jävla bra....och *tänker*... anspråkslös?

Måste skriva lista så jag får något gjort.

Måndag: skriva färdigt referat, träna PUMP
Tisdag: Simma, Kamratintervju
Onsdag: Träna PUMP, banken, skriva ut kamratintervju
Torsdag: Simma, Föreläsning, träna aerobics
Fredag: Simma, Layout kamratintervju

Har precis gjort klart referatet, apa vad svårt det är att skriva kortfattat! Jag lovar att det är hundra gånger enklare att skriva något på 10 000 tecken än 1000. Förbereder mig på att bli totalsågad men känner mig ändå klar. Orkar inte lägga ner mer tid på den nu. Ibland blir det bara sämre ju mer man gräver i något.

Nu, läsa bloggar
Sen, (om en kvart) låna kamera och bandare

Sitter och drömmer mig bort till ett hus med trädgård och idyll. Tittar på byggföretagens nyproduktioner och suckar. Det är inte ens kul.
Ska vi någonsin ha råd att köpa ett eget hus måste vi flytta. Och flytta från stockholm vill jag inte göra. Men vad gör man? 

Ja, ja än så länge är det ju inget problem eftersom jag pluggar och aldrig i livet får tillåtelse av bankerna att ta lån (så oansvarigt!) det spelar ju ingen roll att det är mycket billigare att bo i bostadsrätt än hyra något. Nu äger vi ju redan vår lägenhet så det är inget problem (så länge vi inte vill flytta härifrån).

Lyssnar på Laleh som spelar på TVn. Sambon är helt betuttad i henne och tycker att hon är vacker, vad kan jag säga? Det är bara att hålla med, hon är underbar.

L sitter i badkaret och leker dagis för sig själv
- nu kommer pappa!
- hej pappa
- inte din pappa
- annans pappa
- ska vi leka?

Jag vill ha!

Det blev lite träning idag iallafall, skönt!
En halvtimmes aerobic följt av en halvtimmes core. Känns som om jag kommer ha träningsvärk i morgon.
Funderar på combat i morgon också. Kanske. Det vore skönt, men man vet aldrig vad man gör en söndag så jag ska inte planera nåt.
Nu blir det snart middag. Oxfilé med pommes och bearnaisesås, flottigt värre men väldigt gott :)

Summa träning (hittills) v37: 205 min

Upptill: rosa linne (la redoute), ovanpå det rosa top med farfarsknäppning(la redoute),  sen rosa fred perry jackan (kallt ute) och tunn vit halsduk
Nedtill: mörka cheap monday jeansen
På fötterna: lila (??) strumpor, sen mossgröna sneakers
Övrigt: håret i tofs, smink kanske?
Äter: öh? vaddå? köper en banan sen kanske
Dricker: kaffe med mjölk

Grötfrukosten gick åt helvete, likaså morgonsimmet. Måste påminna mig själv att göra i ordning väskan kvällen innan, annars hinner jag aldrig. I morse sov jag stenhårt tills jag blev väckt av ett mjukt "mamma" och en varm liten kropp smög sig ner bredvid mig i sängen. Vilket ljuvligt sätt att vakna upp på. Men inte hinner jag göra i ordning simgrejer ändå.

Nu springa, bussen, anteckna ordentligt

Japp, jag håller aldrig mina träningsplaner, så är det bara.
Fast man kan ju sikta högt och hoppas på att få dåligt samvete så att man kör några pass bara därför ha ha.

Igår blev det ingen träning alls. Hade planerat morgonsimning men upptäckte att jag började kl 9 så det hanns inte. Sedan var det poweryoga på kvällen men det var såååå sent och jag var så trött eftersom jag somnade så sent dagen innan så det ställde jag in till förmån för roomservice. Som by the way var ganska dåligt igår. Gillar inte riktigt den där Jon alltså. Hade det varit mitt kök hade jag blivit tokig.

Idag skulle jag också simma men skippade det av ren lathet. Har inga ursäkter alls. Men ikväll blir det aerobics iallafall, det tänker jag inte missa för det är så kul! *ringa och boka plats på momangen*

Gröten går det också dåligt med, frukost öht kanske jag skulle tillägga. Igår blev det kaffe och banan, idag har det än så länge bara blivit kaffe och nu har jag inte tid att göra gröt om jag ska hinna sminka mig innan skolan börjar.
Ooups! Måste springa.

...och älska Carlos Beskow Rojas, han säger det så bra.

Ikväll är det biggest looser på TV, riktig förnedringsTV men jag kan inte låta bli att titta på det och känna mig smal och sund där jag sitter i soffan och äter...nåt (mackor kanske?)
Mmmmm, jag är elak och hemsk men jag tycker det är äckligt att väga 150 kilo och jag kan inte förstå hur man kan tillåta sig själv att bli så fet. Ska jag säga som alltid har haft problem med vikten, snacka om dubbelmoral.
Jag har iallafall aldrig vägt 100 kilo.

Apropå vikt så vägde jag mig i simhallen idag, det var väl typ ett halvår sen sist.
Vågen är inte min vän.
Det var ungefär som jag trodde, 2,5 kg mindre än innan sommaren men jag hade väl hoppats på ett par kg till. I vilket fall så spelar det ingen roll, det är klädstorlekarna jag bryr mig om. Jag skulle gärna väga 100 kg om jag kom i en strl 34 ha ha.

Fick lite ångest när jag var och fikade också (även om det var väldigt trevligt). Det är inte kul att sitta bredvid de två smalaste människorna man känner. Vid sådana tillfällen kan jag nästan tänka mig hur det känns att väga 100 kg fast jag bara väger 60. 
Jag är sjuk i huvudet.

Jag vill gå ner 8 kg.
Det kan jag nog bara drömma om *sucka*
Ja det är väl inget självändamål men ändå.... alla har vi olika intressen.

*komma ihåg* Inte väga mig oftare än 1 gång/månad mer ångest än så vill jag inte ha.

Idag har varit en riktigt riktigt skön dag.
Först drog jag och simmade en sväng innan frukost. Hade glömt hur skönt det var, för att inte tala om en ensam stund i bastun, riktigt meditativt.
Sen åkte jag inte till stan för att köpa en bok och träffa E för en fika. Träffade E och sedan kom M förbi också så fikan drog ut på tiden, vi satt nog i fyra timmar och bara pratade gamla Spanienminnen. Senast jag hade en sån fikadag var nog innan L föddes. Lääääängesen alltså.
Vi bestämde att vi ska gå ut nån kväll alla tre, kan bli riktigt kul faktiskt.

Ingen step blev det såklart men det tar jag igen med ett yogapass i morgon istället.
Det var längesen jag kände mig såhär harmonisk.
Har nog lidit lite brist på tid med goda vänner...

Inte känns det som efter förra pump passet iallafall. Jag blir nästan lite besviken. Visst stramar det lite i rumpan och överarmarna men det är inte den djävulska värk som jag hade förväntat mig.
Iofs tog jag det väldigt lugnt igår men iallafall *sucka*
Aldrig ska man vara nöjd.
Ja, ja nu ska jag lämna L på dagis sen blir det simhallen för mig *wiiii* har inte simmat på flera flera månader så det blir nog skönt.

Måste påminna mig själv att aldrig mer logga in på familjeliv. Det är riktigt ångestframkallande. Allt tjat om bebisar, graviditet och planering för barn kan göra den mest hårdnackade bebismotståndare äggsjuk.

JAG VILL BLI GRAVID NU! Såja, skönt att bli av med lite frustration.
Det var rätt längesen jag fick ett anfall sist men när det sätter in är det så jävla jobbigt. Det värsta är att det är så otroligt ologiskt.

Jag vill inte ha fler barn just för tillfället. Vill plugga klart först, förhoppningsvis få ett jobb (fast jag vet att det är svårt) och köpa ett hus (eller en större lägenhet). Det är skönt om L kan bli lite större också så den ultimata tidpunkten skulle väl vara om en tre år sådär. Rent logiskt alltså.

Men det spelar ingen roll hur mycket jag än resonerar. Vissa dagar säger min kropp åt mig att det enda den vill är att vara gravid nu! (Har redan förträngt hur hemskt det var med illamående och ryggont).
Varför??

Är det den berömda biologiska klockan jag känner? Tycker inte att det är nån brådska egentligen, så gammal är jag ju inte.
 
ja, ja.... måste komma ihåg att undvika vissa sidor med känsligt innehåll. Att surfa omkring för familjeliv är väl ungefär som att valla en alkis inne på systemet. Inte bra.

 Således ny outfit

Upptill: jättegammal tunnstickad babyblå tröja (fattar inte att jag kunde ha den när jag var gravid jag måste varit supersmal!) från H&M
Netill: svarta Levi´s jeans (529)
På fötterna: petrolfärgade stumpor ,H&M

Idag har varit en dålig dag. Bara suttit vid datorn, tränat och inte gjort något vettigt alls. Nu ska jag hämta skruttfia

Upptill: röd träningstop(soc stadium), vit hoodie (kappa)
Nedtill: grå träningsbyxor (soc, stadium)
På fötterna: vita strumpor (H&M)

Har tränat och käkat lunch, nu in i duschen!

Gissa vad jag äter.
Havregrynsgröt!!
Jag har alltid tyckt väldigt illa om ovanstående, men nu håller jag på och ändrar åsikt. Har bestämt mig för att börja tycka om det.  Det är enkelt och går snabbt, man behöver bara ha salt, vatten och  havregryn hemma (inte hålla på och köpa bröd och oroa sig för om det är färskt, inget pålägg etc, etc) mjölk är förstås gott till men inte helt nödvändigt. Idag äter jag hallonsylt till.
Att lära sig tycka om något är faktiskt inte så svårt. Det gäller bara att nöta in det, som en ny vana.

Saker jag lärt mig tycka om:
* mineralvatten
* oliver
* sill
* rödvin

Och inte bara tycker jag om dessa grejer utan jag tycker verkligen att det är jättegott! Särskilt oliver och rödvin, mmmmm.... hoppas jag kan känna likadant inför havregrynsgröt nån dag. Nu funderar jag på att inte äta upp hela portionen, är redan proppmätt!

Lyssnade med ett halvt öra på morgonTVs debatt mellan Gudrun och Birgitta.
Gillar båda två men skulle hellre rösta på V än Fp. Fi kommer nog aldrig få en röst av mig.
Gillar förslaget med 6 timmars arbetsdag men tycker det är lite läskigt med så många radikalfeminister i ett och samma parti. Deras synsätt påminner ganska mycket om sekterism av samma slag som kan hittas i bland annat frikyrkorna och Livets Ord. "Vi har rätt och alla andra har fel" är ingen bra utgånspunkt för debatt. Synd att Ebba hoppat av hon tillförde nog en hel del balans även om jag inte alltid håller med henne i sakfrågor.
Dessutom har jag svårt att tro att queerteori kan finna något stöd i dagens politiska klimat, i teorin tycker jag att det är logiskt att hävda det biologiska könets obetydlighet men samhället är nog långt ifrån redo för en queerteori i praktiken.

Det känns ungefär lika uppiggande som det låter. Fast jag borde väl inte klaga.
Har bara en halv bok kvar att läsa och en hel dag att göra det på.
Hemmet är nystädat och jag skulle lätt kunna slippa ner i sängen och sova ett tag till.
Egentligen borde jag ta mig en lång morgonpromenad för vädret är underbart.
Riktigt sval och skön höstluft ute idag. Men nu är det snart för sent för morgonpromenad, tror jag skippar det.

Har bokat tid för pump halv tolv. Det ska bli skönt. Pump och core. Hoppas på mindre träningsvärk den här gången.

Egentligen borde jag fundera på varför jag känner mig låg. Har ingen som helst anledning till det egentligen. Jag borde vara glad och harmonisk, men det är nåt som ligger under ytan och gnager på mig, jag får liksom ingen ro förän jag vet vad det är. Har drömt kaotiska drömmar väldigt ofta på sista tiden.
kanske är det bara plugget som spökar?

Nu äta frukost.

Såg lite från Moneybrothers konsert på cirkus igår och fick angenäma flashbacks till spelningen på Hultsfred. Det var magiskt. Jag är verkligen verkligen såld. När någon spelar så det känns i hjärtat och magen och könet och hjärnan samtidigt och det käns som man svävar. När allt bara är underbart. Det är bra musik.
Musik ska upplevas.

Hela två träningspass blev det den här veckan, lite fånigt men nästa vecka öppnar simhallen igen *skönt* så då blir det träning nästan varje dag iallafall.

Summa träning v 36: 120 min

Nästa vecka ser preliminärt ut såhär:
Måndag: pump/core
Tisdag simma + step/core
Onsdag: simma
Torsdag: aerobics
Fredag: Simma
Helgen kan jag inte planera så långt i förväg men hinner jag så tar jag gärna ett pass pump på lördag morgon

Alltså, den måste kemtvättas. Men finns det nåt annat sätt att få den ren på? Nån slags matttvätt man kan spraya på eller så?
Dottern har kissat på mattan *sucka* och det syns ju inte direkt men jag vill ju inte att det ska börja lukta gammalt kiss.
Kanske om man tar ut den, piskar den och låter den luftas lite? kanske finns det nåt man kan spruta på så den inte luktar? Tips mottages gärna.

Jag funderar på att skaffa mig en ny blogg, på ett nytt hemligt ställe.
Den här känns på något sätt förbrukad.
Det blev som med ett kollegieblock.
I början av terminen bestämmer man sig för att skriva ordentligt, på varje sida och inte klottra en massa strunt eller börja anteckningar från en föreläsning mitt i blocket.
När blocket är fyllt krävs det en hel del bläddring fram och tillbaka, gallring mellan vad som verkligen är anteckningar och sådant som är meningslöst kladd för att fördriva tiden, ett sätt att sätta hjärnan på vänteläge, inte riktigt på men inte heller avstängd.
Har man tur kanske man hittar alla anteckningar, eller åtminstone större delen av dem.
Så känns det med den här bloggen.

Mmmmm, älskar fredagarnas middagar. älskar fredagar över huvudtaget.
Lägenheten städad, nu middag

Fläskfilé med klyftpotatis, tzatsiki, sallad och egenkomponerad vinaigrette
*slurp*

Jag känner mig ganska duktig.
Idag har jag:

* läst hela intervjuboken plus några kapitel i den inte alltför roande redigeringsboken
* slängt skräp
* impulsshoppat (inte så duktigt med tanke på mitt frivilliga shoppingförbud)
* städat hela vardagsrummet och dammsugit

Jag är nog sämst i hela världen på att städa. Jag hatar att städa! Men jag tycker om att ha det rent omkring mig. Därför försöker jag stöka till så lite som möjligt, tyvärr har jag inte lyckats få in samma tankesätt i dottern *sucka*. Nu är det bara köket och sovrummet kvar, och torka alla golven förstås, men det.... öh kan vi väl ta en annan dag? Hade helt förträngt badrummet *ångest*

Egentligen borde jag vara jättenöjd som faktiskt hunnit med att städa lite och läsa allt som jag skulle läsa idag, men av någon dum anledning känns det som om jag egentligen inte gör nånting när jag bara är hemma och pluggar. Sjukt jag vet. Är det den inlärda (medfödda?) kvinnliga svagheten att vara till lags som tittar fram? Att städa och hålla rent hemma = att vara nyttig.

Ja ja, det känns iallafall skönt att kunna gå omkring barfota hemma utan att det känns som om man vadar fram i grus.

Det är iallafall en fördel med att bo i lägenhet och inte i hus, det blir inte lika mycket att städa.

Fick bli kebab till lunch idag. Och så passade jag på att impulsshoppa lite eftersom jag ändå var tvungen att gå till centrum. Har man begränsat med pengar är det väl bäst att köpa något vettigt för dem istället för att slänga ut dem på mat och bussremsor och andra onödigheter.
Blev likadana 5 pack strumpor till mig och dottern (väldigt behövligt nu när man inte kan gå barfota i skorna längre) och så fyndade jag ett snyggt grönt linne med paljettkant för halva priset på H&M.
Nu läsa klart intervjuboken.
Sen städa :(
Tack och hej!

Den andra skivan blev Flogging Molly - Swagger.
Lite udda kombination kanske, men man kan ju inte vara musikfascist. Mångfald är bra!

Om det är nån som har missat det så är min näst största hobby just nu (efter att blogga meningslösheter) att prova kläder. Jag köper nästan aldrig nåt eftersom jag är snål och har ont om pengar, men att prova kläder är nästan lika trevligt som att faktiskt shoppa dem (och ger ingen bitter eftersmak när kontot är tömt).

Idag har jag provat på H&M:
* benvit, tjock, mysig omlottkofta 249 kr
* buteljgrön tunnstickad V-ringad tröja 198 kr
*blågrått linne
De två översta är jag faktiskt väldigt sugen på att köpa, men jag har ju shoppingstopp tills jag åker till Halmstad så jag får nöja mig med att prova.

Sen hittade jag fina bruna loafers på Din sko också i precis rätt färg (finns inte på hemsidan *sorry*). Vill ha, vill ha!

Som av en händelse hittade jag en gammal flirt på nätet.
Inte så slumpartat som man kan tro eftersom jag satt och googlade på gamla polare (svårare än man kan tro att hitta nåt). Iallafall skickade jag ett litet mail och nu känner jag mig som värsta stalkern. Iofs skulle jag själv tycka det var kul att höra av nån man inte haft kontakt med på fem år bara sådär.... Skitkul!

Jag har drabbats av musikångest. Har alldeles för mycket musik att lyssna på vilket leder till att jag bara lyssnar på samma skivor hela tiden.
Så nu har jag bestämt mig för att lyssna på en ny skiva om dan, det är nog enda sättet att komma igenom hela samlingen. Dessutom har jag ju en massa nya skivor som jag skulle vilja lyssna på, men det får väl vänta. Snacka om I-landsångest.

Just nu: blandat med Cocoa Tea

Nu ska de testa knark i TV. Som om de inte var pinsamma nog i nyktert tillstånd (även om jag tvivlar på att de altlid är helt nyktra i sina program). Nej, de har haft sin kvart i rampljuset och nu är de fånigare än Robinsom Robban i sina krampaktiga försök att hålla sig kvar. Varför lägger de inte bara ner?
Snälla kanal5 skona oss!
Jag har överhuvudtaget väldigt svårt för alla dessa par av "roliga grabbar" typen som det fullkomligt kryllar av i rutan. Är det en mystisk sekt som invaderat TV världen eller håller kloner på att ta över hela mediabranschen? Och varför måste de operera i par? Fungerar de inte en och en?
Ska maila Sverker och be honom ta upp problemet. Ner i soptunnan med er tönt-grabbar!
Sen tänder jag ett ljus för Özz Nujen och Bobo Krull. Ni skulle aldrig lämnat radion pojkar....

Åh, jag gillar inte när min planering inte håller *sucka*
Spinningen som jag hade planerat in idag börjar inte förän v42 och det andra passet hinner jag inte med om jag ska hinna till plugget sen *sura*
ja då får jag väl läsa nån bok istället då.
Så svårt är det ju inte att planera om men det är störande.
Så det blir väl aerobic ikväll istället. Bästa passet.
Men nästa vecka öppnar simhallen! *glad*

Jag ska sluta klaga på min mamma.
Visst är hon som hon är men hon försöker iallafall.
Idag hade hon köpt en pashminasjal åt mig. Jag låtsades bli överlycklig (inte för att jag någonsin velat ha en men det kanske passar nu när jag ska börja vara vuxen). Det var iallafall snällt tänkt.

Var in en sväng på din sko och provade skor idag. Nu har jag kommit på att det jag behöver i skoväg i höst är ett par sjyssta loafers. Sommarvarianten verkar ha gjort sitt och förresten känns det lite konstigt att gå omkring med ljusrosa loafers till höstkläderna.
Helst skulle jag vilja ha ett par mörkbruna i skinn, men såg ett par mossgröna i mocka som jag verkligen gillade. (värst vad jag har snöat in på mossgrönt). Fast mocka är ju ingen hit om det är regnigt och ruskigt.
Snacka om menlöst problem.
Jag ska iallafall inte köpa nåt förän jag åker till Halmstad sådeså! Tills dess får jag väl dras med mina rosa eller mina gamla sneakers (de är ju iallafall mossgröna ha ha).

Nu har det förresten tillkommit en grej på vill-ha-listan som jag inte hade en tanke på när jag var 20. En bebis till *s*

Jag insåg först igår att jag förmodligen en längre tid har lidit av någon slags åldersnojja.
Inet så att jag direkt är rädd för att bli gammal och rynkig utan mer att jag känner mig frustrerad för att jag inte är på den plats i livet där jag trodde att jag skulle vara när jag var 20.
När jag läser om människor eller ser människor som är yngre än mig och har uppnått vissa mål som jag hade som yngre då blir jag arg, frustrerad, sur och elak. Det måste vara det som kallas 30-årskris eller?
jag har aldrig haft någon förut så jag har ju inte direkt nåt att jämföra med.

När jag var 18 så trodde jag att jag skulle ha ett bra, stimulerande, fast jobb och tjäna mycket pengar när jag var 27, dessutom skulle jag förmodligen vara gift men inte ha några barn. Barn har liksom aldrig ingått i mina framtidsdrömmar av nån anledning.

Nu är jag plötsligt där och har varken välbetalt jobb eller ring på fingret. Har inte ens haft nåt annat än skitjobb i hela mitt liv. 

Det är ju så lätt att fastna i det man inte har och känna sig smått misslyckad så nu ska jag börja tänka på det jag faktiskt har.

Jag har en underbar sambo/pojkvän/älskling... det som var min största längtan när jag var 20 men som jag inte riktigt trodde på. Nån som älskar mig och inte behandlar mig illa, som jag kan lita på och vara trygg med och som jag faktiskt står ut att bo med. Och ännu värre han står ut att bo med mig.

Sen har jag också världens underbaraste, finaste, vackraste, roligaste lilla dotter. Inte trodde jag att barn kunde vara såna (även om hon kan vara överjävlig vissa dagar också). Jag som aldrig ens har tyckt om barn kan numera med stolthet titulera mig mamma! Nu förstår jag hela grejen! (även om jag fortfarande känner mig helt lost i mammaklubben)

Och så kanske det finns andra människor därute som inte har barn och som drömmer om att få barn men av olika anledningar inte kan. Det får mig att känna mig lite lyckligare. Inte så att jag blir glad av andras olycka, men det sätter allting i ett annat perspektiv. jag känner mig liksom priviligerad.

Dessutom har jag ju iallafall tagit vissa steg mot att förverkliga mina andra drömmar också även om det ibland känns som om det ligger i någon annans hand.
jag tog tag i hela plugg grejen, gjorde högskoleprovet (fick 1.9 *stolt*) eftersom mina gymnasiebetyg inte räckte till mycket och går nu den utbildning som jag ville in på. Dessutom går det jävligt bra för mig i plugget. Vad mer kan man göra än sitt bästa liksom?

Det kommer nog att lösa sig för mig också ;-) med bröllop, hus och jobb.... och prickar man in ett par så ska man väl inte klaga he he

Jag fattar inte, plötsligt har jag fått finnar överallt. Jag som brukar ha så fin hy *snyft*
Det måste vara något hormonellt och hur får man bukt med sådant? Heeeeeelp!
Det är inte så farligt i ansiktet, däremot har jag fått finnar på alla möjliga konstiga ställen.

Platser på kroppen där jag numera har fula, äckliga, ilsket röda finnar:

1. Ryggen, har inte haft finnar på ryggen sedan jag var tonåring (längesen)
2. Bröstet, bläääää
3. Överarmarna, visste inte ens att man kunde få finnar där
4. Armhålan, jag skojar inte, upptäckte den när jag skulle prova tröja på HM *urk*

Så finns det nån som vet hur man gör sig av med dem, snälla, snälla dela med dig av denna dyrbara kunskap. Jag känner mig närmast pestsmittad

Precis läst ut källkritikboken som var väldigt lättläst och otroligt intressant med sina många spännande exempel. Så nu känner jag mig ganska nöjd med mig själv.
Ska gå upp en sväng till centrum och prova nya vuxna kläder. Har precis insett att jag lidit av åldersnoja, kanske skriver nåt om det senare.
Men nu ska jag börja se mig själv som en vuxen kvinna. Och börja köpa vuxna kläder (kanske).
På återseende

Jag tycker inte om mat.
Jag tycker inte om att laga mat.
Jag tycker inte om att planera vad jag ska äta.
Jag tycker inte om att tänka på balansen mellan kolhydrater, proteiner och fett.
Snart ska jag gå till ÖB och köpa massor med nudlar, en hel måltid i ett litet paket. Sen behöver jag inte tänka mer på mat eftersom jag ska äta ett paket om dan. Såja, då var det avklarat.
Kanske inte det bästa och mest optimala man kan stoppa i sig, men jag orkar inte leta efter det bästa och mest optimala. Huvudsaken att det är gott, snabblagat och inte skapar för mycket disk.
Jag kompletterar med en kanna kaffe, en multivitamin och två hårkontrolltabletter om dan.

Nä, det är bara att lägga ner tankarna på träning. Jag kan ju inte ens gå nerför trapporna, hur i helvete ska jag då kunna studsa upp och ner på en step-up bräda? (jag gillar inte ens step det var bara enda passet som gick på en bra tid).
Så nu har jag stuvat om lite i schemat och tänker träna torsdag, fredag, lördag istället. Kanske onsdag men det känns lite för mycket (fast jag är jävligt sugen på att testa power-yogan)
Jag hade faktiskt glömt hur det kändes att gå omkring med rump och lår korsett och se stelopererad ut. Ja ja, det lägger sig väl... om ett par veckor kanske?

Det straffar sig att träna PUMP minsann. Stel som en pinne, måste bli bättre på att stretcha. Undrar om jag kommer kunna gå nerför trapporna idag?

Summa träning v 36: 60 min

allt som hånar högern får en hedersplats i min blogg. God is in the radio hamnar härmed på listan.

Jag har inte läst någon kurslitteratur alls den här terminen. Sånt ger mig ångest.

Ok jag har läst några sidor i några utvalda böcker men alltså det räknas inte.
Så istället för att bröja läsa (ska göra det i morgon) så sitter jag här.
Men i morgon ska jag plugga ordentligt hela dan, och träna förstås.... duktig flicka.

Seminariet gick bra iallafall. Man lär sig av sina misstag. Tycker bara att vi borde få mer övning i att göra misstag. Alldeles för lite praktik med tanke på att kursen heter praktisk journalistik. Jag får väl öva själv (yeah right! utan deadline gör jag absolut ingenting, det är väl så det funkar)

Kikade in hos fru babsan som tydligen retar sig på människor utan självdistans. Jag håller med, sådana människor är tråkiga att  umgås med.
Men det finns en kategori som är sju resor värre, de perfekta. De präktiga, självgoda som gör allting efter regelboken. Som svarar varje fråga eller påstående med en sedan länge inövad fras, som hämtad ur klyschornas nationalencyklopedi. Usch, sådana människor klarar jag inte av. De verkar så....onaturliga på något vis.
Som exempel kan vi ta fröken präktig, arbetsledare på mitt hatade posten. Sista veckan jag jobbade var helt överjävlig, det tyckte alla. Övertid varje dag, för lite folk och ingenting funkade. När vi sitter vid lunchbordet och äter (ännu en vidrig dag med minst två timmars övertidsarbete) lyckas hon kläcka ur sig "det här jobbet är det bästa jag någonsin haft!" men ett hurtigt grin på läpparna.
Vad är det för fel på dessa människor??

Cybertess blogg, hon har nämligen en massa roliga länkar till roliga modebloggar och annat (go fug yourself är oöverträffad favorit hos mig). Eftersom jag är för lat för att lägga upp länkarna hos mig själv (och inte vill framstår riktigt som så ytlig som jag är) använder jag cybertess blogg som länksida ;-) ta inte bort länkarna är du snäll!

Jag gillar krönikor, iallafall om de är bra.
Idag gillade jag Helle Kleins ledare i aftonbladet. Såg inte hela partiledardebatten (kollade på mitt favvoprogram Rallarsving istället) bara lite på slutet, men tydligen var det inte mycket att hänga i julgranen ändå. Fast partiledardebatter brukar väl sällan vara det.

Tycker Maud Olofssons eviga upprepande av mantrat "allians för sverige" lät något konstlat. Överhuvudtaget tycker jag själva namnet "allians för sverige " låter mer som någon lätt nynasistisk organisation eller kanske en kusin till Ny Demokrati (fast det kanske inte är så långt ifrån?).

Hur fredrik Reinfelt och polarna kunde få så höga betyg i SIFO undersökningen (iofs bara 300 av 1000 utfrågade som svarade)  har jag väldigt svårt att förstå. Men jag har ju aldrig varit nåt fan av dem heller...

Jag väntar fortfarande på svaret på frågan : hur kommer en borgerlig politik ge fler nya jobb?
Om "alliansen" ska lyckas hålla sin populariet ett helt år till så blir det nog svårt att fortsätta slingra sig i just den frågan iallafall.

En annan av aftonbladets krönikörer som jag faktiskt har omvärderat är Eva-Emma Andersson.
jag tycker inte om henne, det gör jag inte,  i nio fall av tio tycker jag fortfarande att hon resonerar som en naiv snorunge, men det är ändå kul att läsa hennes krönikor.
Enda anledningen att jag inte gillar henne är nog om jag tänker efter ren avundsjuka. Jag hade gärna tagit chansen att skriva krönikor för aftonbladet när jag var 20, nu är jag inte det men drömmer ändå.  Förlåt Eva-Emma, jag är bara bitter och missunsam, jag tycker du är bra!

Min tredje och sista favorit för tillfället får bli Linna Johansson på Expressen, enbart för att hon tycker som jag i amningsfrågan. Det borde vara valfritt om man ska amma eller inte. AMEN!

Kom precis på att boken jag tänkte läsa ligger hemma under sängen (gömde den där så L inte skulle riva i den) så jag sätter mig och bloggar lite. Nu när jag inte längre har ångest för vad jag borde göra kan jag med liv och lust läsa andras bloggar bara för nöjes skull.

Var kom den där ångesten ifrån och varför?
Att skriva fyra rubriker och två ingresser tog mig ungefär 2 minuter effektiv tid, när jag väl satte mig ner och gjorde det. Så nu är det klart.
Jag har ju inte haft seminarium än så det kan ju hända att jag blir sågad vid fotknölarna, men det är en världslig sak. Nu ska jag sätta mig i bibblan och läsa nåt.
Over and out

Inte om man ska se det ur sundhetsperspektivet iallafall. Kaffe och en minimeal till frukost, innehåller väl typ 90% socker men jag inbillar mig att det är bättre än ingen frukost alls. Det är säkert bättre med kaffe och cigg *s*

Tänkte träna pump ikväll också och ser inte direkt fram emot träningsvärken som brukar komma när man inte kört pump på länge (typ ett år eller nåt *huvva*)

Har fortfarande inte gjort klart uppgifterna som ska lämnas in idag *ångest* men jag ska snart ta bussen till plugget och sätta mig. Tur att seminariet inte börjar förän 13, eller otur kanske, jag har en konstig förmåga att göra allt jag måste göra typ tre sekunder innan deadline *mer ångest*

Så nu ska jag bara hitta ett sätt att sudda ut all denna ångest på (tänka på Posten he he) för annars är det ju trots allt en ny härlig vecka jag har framför mig...

outfit består än så länge av:

Upptill: petrolblå linne, VILA, ljusblå bob hund t-shirt, vit munkis
Nedtill: mörka cheap monday jeans
På fötterna: ingenting smutsrosa loafers
Övrigt: håret i tofs

Är lite tveksam till linnet, hade ju på mig det i fredags. Men man borde väl ta vara på värmen så gott det går, snart blir det väl bara linne under kofta. Ska ta en sväng genom garderoben och se om jag kan hitta nåt annat...
Blev Bob hund tröjan till  slut

Ibland förundras jag över hur minnet fungerar. En liten, liten detalj kan sätta igång en lavin av minnen. När jag svarade på frågorna här nedanför skrev jag espressokokare som användbar pryl och helt plötsligt slungas jag tillbaka i tiden till den dagen då min dotter föddes. Det var ju ändå snart tre år sedan men nu blev det glasklart. jag kommer ihåg vissa detaljer som om en film snurrar omkring i huvudet.

Jag vaknade av att vattnet gick, klockan var väl runt 6 på morgonen den 2.a januari, det var kolsvart och snöstorm ute. Precis innan vattnet gick vaknade jag och kände som ett knäpp inne i magen, sedan blev det lite blött. Det sjuka är att jag visste inte om det var fostervatten eller inte. Man förväntar sig ju att det ska vara som på film, att det forsar fram och det inte är någon tvekan om vad som är på G men jag var osäker.

Jag hade hört eller läst någonstans att det skulle lukta som sperma eller havsvatten men fläcken i sängen luktade ingenting, inte kiss heller så jag blev lite mer säker på att jag inte hade kissat på mig. Tvekade lite över om jag skulle väcka C eller inte (det vore ju pinsamt att väcka honom om det bara var så att jag hade kissat på mig) men väckte honom ändå med informationen att det kunde vara så att vattnet hade gått.
Sen gick jag på toaletten.

Värkarna startade ganska omgående men det tog ett tag innan jag förstod att det var värkar det handlade om, först kände jag mig mest bajsnödig (lite som man kan känna när man har svår mensvärk) men det kom inget förstås, det var dock ganska skönt att sitta på toaletten när värkarna kom.

Efter mycken tvekan ringde jag iallafall förlossningen för att höra efter vad som var meningen att hända nu, barnmorskan som svarade var cool och sa att det skulle säkert dröja många timmar än innan det var dags och att jag skulle passa på att äta och vila men att jag kunde ringa igen om värkarna började komma regelbundet eller om det skulle komma mer vatten, förresten var hon tveksam till om det var vattnet som gått eftersom det inte direkt forsade utan bara kom då och då i små skvättar.

Så jag gick ut i köket och började fixa kaffe (i espressobryggaren på spisen)  och rosta bröd. Vid det laget kom värkarna ofta och var rätt starka, varje gång det kom en var jag tvungen att stanna upp och stå dubbelvikt en stund, det medförde att kaffet kokade över och det blev en brun fläck på spisen (som fanns kvar när vi kom hem från BB ett par dar senare)  Det blev inte mycket frukost för mig den dagen.

C såg på mig att jag hade ont men jag bedyrade att det inte var nån fara (jag var ju övertygad om att jag hade minst 20 timmars outhärdlig smärta framför mig så jag tänkte inte klaga i första laget) Jag vägrade ta tid på värkarna eftersom jag tyckte att de kom alltför oregelbundet och dessutom höll de ju inte i sig en minut som jag hade hört att de skulle göra om det var på riktigt.

C mer eller mindre tvingade mig att ringa förlossningen och säga att vi var på väg, barnmorskan sa att vi var välkomna och han gick ner och började värma upp bilen (det var säkert 20 minusgrader ute).

Halv åtta åkte vi vägen mot Huddinge sjukhus. Det var både otroligt spännande, nervöst, pirrigt och läskigt. Det snöade och var mörkt och jag försökte att verkligen inte visa hur ont jag hade när vi åkte den slingrande smala vägen genom skogen. Jag ville absolut inte att C skulle köra för fort och krocka med en mötande lastbil eller nåt annat obehagligt.

Klockan åtta ringde vi på klockan till förlossningen och kvart över tio såg lilla skruttan Lea världens ljus.

Tänk vilka associationer som kan sättas igång av en helt vanlig espressokokare...


stolta föräldrar med två dagar gammal bebis

(plankat av lxo xom plankat Galadriel?)

Igår såg jag en hel massa saker jag skulle vilja ha. Bland annat en mossgrön skepparkavaj på Lindex av alla ställen.  var inne för att leta efter den snygga vita stickade tröjan som sitter på Emma what´s her name (blackout i huvet) på reklambilderna men trots att jag har varit inne i säkert tre olika lindex butiker har jag ännu inte sett skymten av den.
Såg en massa fina loafers också men inte ett enda par i min storlek, lika bra det.
Jag ska nämligen inte shoppa något förän jag åker ner till kära mor. Då ska vi till GeKås , alla tanters våta dröm *urk* ( jag ska leta barnkläder och vinteroverall till skrotis) och en sväng till lager 157 , hoppas hitta billiga jeans till mig (drömmer om ett par mörka lee maddox)  och kanske ett par skor *längta*.

Åh hittade ett par boots to die for på vagabonds site. De är petrolblå med kilklack (modell dolores). Synd att jag inte kommer köpa dem. har man bara råd att köpa ett par skor så är ett par blå kanske inte bästa valet. Men de är helt underbara!

Usch vad jobbigt. Nu såg jag att min blogg plötsligt halkat upp på mest-aktiva listan. Är jag verkligen så patetisk att jag inte har annat för mig än att sitta och blogga hela dagarna.
Samtidigt får jag lite ångest över att fler kanske kommer läsa det jag skriver nu och det är inte alls en helt angenäm tanke. Jag borde nog ligga lite lågt nu ett tag så att jag försvinner från rampljuset.

kan man ha det? Eller räknas det ändå som vanligt dåligt självförtroende?
Alltså, jag tycker inte att jag själv är dålig på något vis. Faktum är att jag tycker att jag är ganska bra på allt jag gör, ovanligt bra faktiskt. Ibland kan jag nästan kalla mig naturbegåvning. Mitt stora problem är att jag kan inte tro att någon annan människa kan förstå hur bra jag egentligen är. Jag utgår från att alla andra är dumma, halvkorkade eller trångsynta och inte förståååååår mig eftersom jag mer eller mindre är ett geni. Är det hybris eller bara dåligt självförtroende blandat med en stor dos människoförakt. Jag vet inte och jag tänker nog inte grubbla mer över det just nu.

Nu sitter jag här igen. Med ångest för att jag inte lyckas klara uppgifterna. Egentligen borde det väl bara vara att ta itu med dem men ångesten växer. Jag vill inte misslyckas. Jag vill inte läsa upp mina alster och känna att det jag har skrivit är sämst, sämst av alla. Så får jag stå där med skammen. Jag vill inte jämföra mig med andra, jag vill inte, vill inte, vill inte.... känner mig liten.

Nu ska jag sätta mig och lösa uppgifterna vi fått till måndag. Inte blogga alltså. Inför spöstraff på mig själv om jag avviker från planen. Nu får det jävlar vara nog!
Trevlig helg!

Igår var jag på första träningspasset på lääääänge. Blev aerobic och det var lika kul som vanligt. Inga problem att hänga med i stegen den här gången men det kanske blir värre vad det lider. Kul var det iallafall så fler torsdagspass blir det garanterat.

Summa träning v 35: 60 min

Att jag skriver om journalistikens problem kan verka lite pretentiöst men jag har inga som helst ambitioner att ändra på det (så naiv är jag inte, herregud jag börjar ju närma mig 30!). Men jag måste ändå skriva om hur jag uppfattar det eftersom jag måste ha någonstans att göra av min frustration.

Ibland känner jag den där klumpen av ångest i bröstet som talar om för mig hur det ligger till. Att jag enligt statistiken inte har speciellt stora möjligheter att få ett jobb efter min utbildning.

Jag är närmare 30, har ett barn och kanske funderar på fler, dessturom har jag arbetarklassbakgrund vilket gör det hela värre eftersom jag inte har den minsta lilla kontakt i mediebranschen. Dessutom är jag inte speciellt bra på att tala för mig själv så ni ser, chanserna att få ett jobb är kanske inte lysande.

fast jag brukar spotta på den där ångestklumpen och säga att statistik är faktiskt bara statisktik, den säger inte så mycket om individuella förhållanden och jag är faktiskt jävligt bra på det jag gör. Jag är intelligent och analytisk, har lätt för att sätta in saker i sitt sammanhang och det tar väl i snitt 5 minuter för mig att lära mig något nytt. Dessutom är jag extremt nyfiken av mig, gillar att gräva och rota i saker och ting (på gott och ont kanske?)

Nä, jag ska inte fundera på framtiden mer, det är deprimerande (även om jag inte vill erkänna det) att tänka på att det faktiskt inte (i journalistyrket som något annat yrke) är vad man gör som spelar roll utan vem man är. Och om jag står där när min utbildning är klar och ser mina medelmåttiga kursare (som dock är yngre och upfödda i Älsvsjö med akademikerbakgrund) få jobb samtidigt som jag får arbeta på Posten för att få en inkomst, då kommer jag bli jävligt bitter.
Men vem har sagt att det kommer bli så?

Hade en ganska intressant föreläsning igår som gick under titeln "vad är journalistik?". Väldigt basic och inga nyheter direkt, det som var intressant var att få höra det från en person som faktiskt jobbat som journalist under väldigt många år.

Journalistiken har enligt mig stora problem med sin trovärdighet och dessa problem är ett direkt resultat av två saker, snedrekryteringen till journalistyrket och den ensidiga nyhetsvärderingen.
Hur ofta hör man egentligen inte kommentarer som "men bara för att det står i tidningen behöver det ju inte vara sant?" . Jag tycker att det är en jävligt sund inställning som faktiskt gynnar demokratin eftersom den begränsar mediers makt en aning. Samtidigt är det medier som sätter dagordningen för vilka ämnen vi överhuvudtaget ska diskutera, vilka nyheter som faktiskt kommer till allmänhetens kännedom.

Tillbaka till huvudspåret.

Snedrekryteringen är ett problem i hela samhället, inte bara inom journalistiken men kanske allvarligare där eftersom medier har tagit på sig en uppgift att förmedla bitar av verkligheten till allmänheten. Om journalistkåren då består till största delen av infödd svensk medelklass är det inte så svårt att se att bilden av verkligheten blir ganska ensidig. 
På samma sätt med nyhetsvärderingen. Om alla medier är överrens om vad som är viktiga nyheter och det enbart är marginella skillnader mellan olika medier i hur de viktiga nyheterna framställs vad händer då med verklighetesbilden?

Man kanske kan invända och säga att medier inte har som främsta uppgift att spegla verkligheten utan att det är upp till varje läsare att bedöma och jag håller med, tanken på objektiva medier och journalister är ganska naiv, det finns inga objektiva människor.
Problemet är att när bilden av världen som beskrivs i medier är så homogen samtidigt som samhället blir mer och mer mångfaldigt så skadar det mediernas trovärdighet. Om jag inte känner igen mig i det som visas på TV eller skrivs i tidningar så kommer jag till slut inte tro på något annat än det jag själv ser med mina egna ögon. Och det är ett stort demokratiskt problem.
jag tror att medier har en upggift att fylla, som bärare av information, men frågan är om förmågan att göra det inte är på väg att försvinna i takt med att trovärdigheten sjunker.

Mina 15 sekunder har kommit. Nu finns jag på bloggportalen. Hoppas på att få fler besökare he he.... oj, nu måste jag alltså skriva något bra. *tänka, tänka* måste bara lämna dottern på dagis först...

Och höstens färger blir (förutom brunt, men det räknas inte för det är alltid höstens färg) *trumvirvel*
......................
......................
*tada*
british racing green och marinblått!
Remember where you heard it first kids! he he...



Mini i nya favvofärgen...

Dagens outfit fick bli liiiiite somrig med tanke på vädret:

Upptill: vitt gulligt linne med liten rosett (Lindex) sen blir det nog svarta lilla koftan också
Nedtill: svarta Levis jeans
På fötterna: smutsrosa loafers (Din sko) nu med blå fläckar

Jag tänkte göra som man ska och gå omkring i nya jeansen i evigheter för att forma dem efter min kropp men jag pallar inte, de färgar av sig på allt! Måste tvätta dem. Hoppas att det blir bra ändå...

Mitt nya sunda liv börjar bra. Har ätit frukost *duttig flicka* bestående av smörgås med skinkost och kaffe med mjölk (bättre än bara kaffe iallafall). Tar med mig frukt och vatten till skolan.
Till lunch blir det tyvärr en bit pizza som fanns i frysen men den är inte så stor... till middag? Chili con carne kanske? och så har jag planerat i aerobics pass *glad*
Idag blir nog en bättre dag iallafall...

Yuk vad jag är urless på volangkjolar och boots. Nej tack, det är inte snyggt! Inget romans fjolleri på modefronten för min del iallafall. Jag har nämligen hittat en trend som passar mig alldeles utmärkt (jag har väl bara väntat på att den skulle komma he he)
Brittish 60-tal. Iallafall är det så jag benämner den. Denna höst kommer gå i duffel och stuprörsjeans, murriga färger på slätstickade lamullströjor och blankt hår med diadem. *I love it*