Såg nästan hela studie Virtanen igår. Verkar som om han har börjat vänja sig vid TV-livet nu även om han fortfarande stakar sig en massa och låter fullkomligt menlös, men ja, ja...

Det roligaste med Virtanen är iallafall när han ska prata musik med Fredrik Strage och Jonna what´s her name?
Det blir så fullkomligt tydligt att musikjournalistisk inte i första hand är till för tittarna (lyssnarna, läsarna) utan för resten av invånarna i den mediala plaskdamm  de befinner sig i.
Det ska tävlas i lustiga anekdoter om olika band, och den som kommer på den roligaste beskrivningen eller myntar ett nytt begrepp (ex JC-rock) får en guldstjärna och en plats på musikjournalisternas walk of fame och inte minst äran att bli citerad i tid och otid. Och självklart ska man hela tiden poängtera att man minsann inte är imponerad av komersiell mainstream musik som the sounds utan hellre lyssnar på Embassy.

Jag har bara ett ord för det. Vem bryr sig? (det var faktiskt tre ord...)
Om Embassy är så bra så är det väl bara att kommentera deras musik och berätta varför den är så bra istället för att komma med fåniga små berättelser om att the tough alliance har utfärdat en fatwa över the sounds. Det är bara så otroligt menlöst i sammanhanget.

Nä, jag tycker svensk musikjournalistik skulle må bra av att förnyas lite, snart är det väl på tiden att man börjar tänka på vem det är man gör journalistik för.... vem är det?