Eftersom Mocca hyllar Ebba von S i sin blogg får jag väl kontra med att hylla Gringoredaktionen med Zanyar Adami i spetsen.

Gringo är för fan det bästa som hänt mediesverige. Jag kallar mig varken blatte eller svenne eller miljonprogramsbarn (jag kallar mig ingenting eftersom jag inte hör hemma nånstans och överallt) men Gringo är ändå den bästa tidning jag läst.
För första gången sedan miljonprogrammets födelse finns det plötsligt folk som lyfter fram de vackra sidorna av förorten.  Stockholms förorter är hem för enormt många människor. Inte en plats där man hamnar i brist på annat, en plats man flyttar ifrån så fort man klättrat tillräckligt högt på den sociala stegen, och gnetat ihop tillräckligt med pengar för att ha råd med en övervärderad bostadsrätt på bondegatan.

Gringo är den första tidning jag har stött på som vägrar inordna sig i den där innerstads-idealet-strävan, som vågar måla upp en annan bild av den värld de flesta stockholmare faktiskt lever i. En bild som skiljer sig ganska radikalt från den allmänna uppfattningen om förorten som getto, en plats där ingen egentligen vill leva utan där de inte tillräckligt lyckade tvingas bo. En plats av våld, kriminalitet och allmänt missmod, bidragsberoende och apati.

Gringo visar den andra bilden. Bilden av förorten som en plats för glädje, kärlek och kreativitet. En plats med sjukt stora möjligheter. Befolkad av människor, massor av människor, som inte är dummare, latare eller mindre värda än övre medelklassen inom tullarna, bara lite mer motarbetade.

Gringo är en fet smäll i arslet på det självgoda navelskådande medie-etablissemanget. Jag är helt övertygad om att gringo hade fått leva i den grå medieskuggan om det inte hade varit för att metro tagit sitt politiskt korrekta ansvar och idkat lite tidningsintegration, med det spelar ingen roll. Det är inte metro som ska hyllas för gringos genialitet.

Om jag får önska mig något inför framtiden så önskar jag mig fler Gringos.
Jag önskar att tidningsvärlden skulle ha gringo som norm istället för lysande undantag.
Jag önskar att DNs redaktion skulle flytta till Fittja, Expressen till Rågsved och Dagens Industri till Akalla. Jag önskar att människor skulle kunna öppna tidningen och känna igen sig. Tänka att  "det är min verklighet det skrivs om!"
Jag önskar att alla Stockholmare skulle vara stolta över sig själva och sin förort istället för att missmodigt snegla på en ouppnåelig innerstadsdröm.
Jag önskar att folk skulle vakna upp och inse att de inte behöver bli något, eftersom de redan är något.

Därför tycker jag Gringo förtjänar mer beundran än Ebba von S....

Vill du utmana mig på blogg-battle Mocca? ;-)